Världen har stannat.

07:26
Jag gillar dom här tidiga morgon timmarna även ifall jag inte är vaken då oftast, när jag tar medicin. Jag gillar när gatorna är tomma och det är tyst ute. Världen har stannat. Jag gillar känslan av det.
Ingen sömn inatt heller, det blev bara massvis med ångest och film.
Trots att jag hade tagit både zeldox, propavan och imovane så kunde jag bara inte somna.
Nu dricker jag kaffe och funderar på vad jag ska göra tills klockan blir ett.
Jag minns mitt kaffe pimplande och placebo lyssnande inne på psyk nu.
Alltid en kopp kaffe och två cigg i rökrummet precis när man vaknar. Usch jag hatar psyk!
08:20
Jag skriker åt väggarna, skrattar maniskt åt konstiga frågor. Trots noll sömn inatt är jag manisk nu, över pigg och dricker kaffe, kanske inte så smart?
10:00
Jag lovar dig, hörnor är farliga, kanter av alla slag då jag fallit över min kant nu.
Krossat glas i stora bitar.Tryck på mina knappar någon!
Tryck DELETE, Tryck ESCAPE. FLY!!!!!!!!
spring lilla vän, spring för allt vad benen bär dig.Spring långt bort ifrån all misär.Spring till ett ställe där dom aldrig hittar dig igen, göm dig under filtar så dom inte ser dina svarta tårar.Göm dig undan för strålningen.
Spring i evigheter,fly världen lite till. Jag tappar helt greppet om verkligheten nu.
Jag förstår mig inte på klockan eller dagarna.Jag är inte i verkligheten alls, jag är borta nu.
Jag glömmer saker ,efter någon timme kan allting vara bortsuddat.
Paniken växer och jag tänker och ser mitt eget blod spillas. Men när jag tittar på armar och ben så finns där inga sår.
Jag tyckte att det kan minsann vattenkokaren säga till termosen själv.
Ångesten kommer övergå i spya som kommer att övergå i ångest igen, onda cirklar och spiraler.
Kallt stål öppnar huden och får mina röda tårar att komma, jag gråter blod i brist på riktiga tårar.Jag har glömt hur man gråter.Flashback....jag ser honom.Ville jag?
Jag skär mig inte längre men jag måste säga att det lockar nu när ångesten är högre än någonsin.
Jag springer omkring och halv skriker att jag måste skära mig, ingen är hemma förutom Alex som sover. Så det är ju fritt fram.Tre timmar kvar tills beroendecentrum ska ringa.
Grejer i mitt huvud försöker övertyga mig om att skära.
Men du, det är ju farligt på golvet! Rutigt är det, mönster flyter samman bara.
Jag bryr mig inte om jag blottar mig för mycket i denna bloggen, men jag måste skriva av mig, skriva ner tankar,insikter osv. Varför jag låter folk läsa? Det finns alltid folk som kan gotta sig i ens misery. Dom få vännerna jag har vill nog veta hur jag egentligen mår. Och läsa mina tankar kanske vad vet jag.Jag skiter fullständigt i om jag har "olämpligt material" här.Jag måste kunna få skriva av mig om allting.Men det kan jag inte ens nu, det kan man kanske aldrig?
FORSAKEN ber mig ge upp som vanligt,denna gången känner jag mig märkligt nog dragen mot att ge upp helt.Lämna in. TOMHETSKÄNSLA?
Jag tänkte att idag ska jag inte gömma mitt mående bakom en mask av maniska skratt!!
Men jag kommer gömma det ändå,man är ju vältränad...

GAH!!!! Nu börjar jag tvivla på mig själv.Nu börjar självhatet, det får bara inte hända.
Jag får aldrig tvivla på mig själv, ALDRIG igen.
Inte tvivla,inte nojja,SLUTA NU FÖR FAN
in till beroende igen.