torsdag 12 februari 2009

Tillbaks från avgiftningen.

Kanske ska börja berätta vad som ledde mig dit, om mitt totala psyk-bryt.

Jag kunde inte sova på hela natten trots både zeldox (som är mycket starka),propavan och imovane...jag var klar vaken och det resulterade i att jag blev psykotisk och började prata med väggarna som svarade mig och jag babblade på en massa nonsens som ingen förstår till mig själv och till alla andra möjliga saker som till vattenkokaren och termosen.Och det i sin tur ledde till flera panik attacker innan klockan ens blivit 11. Efter övertalning väckte jag Alex och storgrät hysteriskt. Sedan sade han något som jag tolkade fel och det blev kortslutning i hjärnan, så jag skriker på honom för full hals och smäller igen dörren, kastar min mobil åt helvete och går till balkongen och tänder en cigg. Jag specifierade precis att han INTE skulle följa efter men han kom och jag hörde något om en kniv, så jag skrikandes tar en kökskniv, fortfarande med ciggen i handen och springer mot honom för att hugga. I mitten av allt detta inser jag plötsligt vad jag håller på med och vänder mig och springer tillbaks till balkongen och börjar hugga mig i låret om och om igen (som tur var så var kniven rätt trubbig) medans jag skrik gråter "Jag orkar inte mer nu!" och liknande grejer. Alex kommer och tar givetvis kniven ifrån mig och jag gör inget motstånd. Det är någonstans där jag inser att jag måste in.

Så jag sätter mig i en taxi som Manu min kära vän betalade och åker in till beroendecentrum akut. Utan dig Manu, vet jag inte var jag skulle vara jag är sjukligt tacksam, du är den bästa vän man kan ha.Du har stöttat mig längs med hela vägen.Dina små meddelanden ingav mig hopp och styrka.Jag kan aldrig tacka dig nog.

Väl framme får Manu inte sitta med mig i väntrummet,så jag sitter där själv och skakar och gråter, abstinent som aldrig förr.Jag behövde inte vänta länge denna gång, och självklart hade dom plats denna gång :p

Dom sade till mig att dom skulle visitera mig och jag fick ta på mig ett sjukhus nattlinne och ta av alla kläder (även trosor), sedan visiterade dom mig.... i båda hålen så att säga
jag blev ass-raped av en manlig läkare, det var mindre kul.
Sedan ledde dom mig in på avdelningen, jag var psykostisk och abstinent, ett vrak...och så sliten var jag.Akuten var ungefär som på psyket , förutom att man hade tv på rummet istället för att ha ett dagrum.Och så var det rök-tider i rökrummet.

1 kommentar:

  1. usch, jag hoppas verkligen att du kan hålla dig ren nu sötnos, för ditt eget bästa, även om det känns tomt och naket utan drogerna. tänk bara på hur mycket sämre du mår av dom i det långa loppet. jag tror på dig, du klarar det här!

    SvaraRadera