run with me

158 piller säger jag och räknar maniskt men tappar räkningen.
Jag tappar kontrollen,jag förlorar konceptet, yeah you name it.
Verkligheten är längre bort än någonsin,jag faller nu....jag blir bara mer galen för varje sekund.
Jag får inte äta.Och jag hör saker hela tiden nästan. Och jag har nog sabbat min inläggning, och det kommer inte funka jag måste in nu...jag behöver konstant vakt.
Jag är så oberäknelig och väck att jag inte fattar själv. Jag är uppe i 17 piller om dagen men jag känner mig så bräcklig.Jag insåg att jag aldrig fattar när jag är full , för att jag brukar vara så normalt. Vara i dimman. I overkligheten hittar ni mig.Jag flyger så långt bort att jag inte ens hittar mig själv.
Ett litet snedsteg som jag gjorde för att förstöra ännu mer. Jag vet inte ALLS vad jag håller på med.
The doors får ta med mig in i sin dimma istället.
FLy,fly,fly lite till!!Det finns ingenstans kvar att gömma sig, nu är jag totalt blottad för fienden att hugga mig.
Run with me, run with me,run with me......................................let's run!
meningslösheten går inte längre att dölja. Det är skrivet på väggen.
Jag har läst mellan alla rader , jag har provat alla sätt,men nu inser jag att det är ett faktum.
Hur ska jag orka detta?jag är fullständigt utmattad samtidigt som jag är psykos-manisk.
och det svänger och svänger och svänger.

Om jag inte kan bli inlagd där så vet jag seriöst inte vad jag gör med mig själv.
Jag måste fixa detta på något sätt. jag måste.