Jag känner mig så jävla nojjig.Jag är grymt paranoid men mest ledsen.
Ledsen över hur allt har blivit.Hur jag dragit mig själv ner i fördärvet och hur jag inte gör ett piss för att förhindra det, hur jag istället uppmuntrar det.
Det är som någonting som går av sig själv...jag har tappat greppet, men no shit det gjorde jag för flera år sedan.De säger att jag har ett val, men för mig är där inget val längre.Det känns försent nu.Jag bryter ihop alltså jag orkar inte med denna ständiga paranoia jag klarar inte overklighetskänslorna.Klarar inte strålningen i kroppen, klarar inte stötar i händerna och konstiga ryckningar. Jag orkar inte skaka längre.Jag vill kunna fungera utan att vara i ständig försvars ställning.Jag vill kunna slappna av utan piller.Vill kunna sova och funka utan kemisk substans.
Jag har inte varit nykter en enda dag på mer än en månad nu. Förutom i förrgår.
Allt har försvunnit i en dimma.Varför får jag inte leva?Varför förtjänar jag inte lika mycket som andra?Varför kan inte jag? varför är det inte tyst i mitt huvud en enda sekund?VARFÖR? Varför kan inte jag vara glad?Jo för jag vet sanningen!!!!! varför får jag inte komma tillbaks till alla andras jävla lilla glasbubbla? Jag ska inte dra alla över en kam, men helt generellt är det sanning!Jag tror inte jag insett vidden av mina problem ännu.Dom verkar gå djupare än vad jag trodde möjligt.Jag är blind för mig själv.Jag kan inte se det själv, men vad fan har jag blivit? VAD?
Jag sa till mig själv att sluta hänga upp mig på småsaker och göra det till panik, jag sa till mig själv att sluta tänka i dom cirklarna, men jag tänker i dom mer än någonsin.Hur ska jag kunna lugna mig, när jag hävdar att jag vet sanningen.
Jag har folk runt mig men jag känner mig så jävla ensam inne i psykosernas värld.
Det är ju bara jag som är där.Jag tror jag röker endast för att ha det att skylla på ifall jag skulle bli psykotisk.Kanske inte men, ja,palla.
Take me on a trip upon your magic swirlin' ship,
My senses have been stripped, my hands can't feel to grip,
My toes too numb to step, wait only for my boot heels
To be wanderin'.
I'm ready to go anywhere, I'm ready for to fade
Into my own parade, cast your dancing spell my way,
I promise to go under it.
torsdag 25 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar