Love street-will i ever find you there?
Hemma från Manu där jag mest satt och pratade psykotiskt och maniskt om skumma grejer som inte hade något sammanhang.
Jag flöt iväg började hö¨ra grejer och hade enorm panik, så jag tog 4 xanor för att kanske balansera ut det hela på någon vänster.
Men det gick inte riktigt utan jag fortsatte vara manisk och högludd och psykotisk.
Jag hann med sista bussen hem och väl på bussen så fick musiken skydda mig.
Ville gå till gungorna och sätta mig och röka med endast musiken, men gick hem istället och sitter nu här med en kopp varm chocklad, jag dricker aldrig det egentligen.
Och nu får The Doors ta med mig bort.
You're lost little girl
You're lost little girl You're lost
Tell me who Are you?
I think that you know what to do Impossible?
Yes, but it's true I think that you know what to do, yeah I'm sure that you know what to do You're lost little girl
You're lost little girl
Du förstår nog inte hur du har krossat mig, hur djupt det skar ut hela mitt inre.
jag kan inte ens få ut dig ur mina vener genom blod!
Jag har inte släppt dig, kommer jag någonsin att kunna det?
han var min trygghet då jag behövde den som allra mest. Och det ska mycket till för att jag ska känna mig trygg, han räddade mig så mycket, gav mig luft att andas.
Minnena sliter och hugger mig fortfarande.
---
02:16
jag palllar inte mera jag går och lägger mig.
söndag 14 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar