Changing of the guards.

en helt underbar text av Mr.Dylan :

Sixteen years,
Sixteen banners united over the field
Where the good shepherd grieves.
Desperate men, desperate women divided,
Spreading their wings 'neath the falling leaves.

Fortune calls.
I stepped forth from the shadows, to the marketplace,
Merchants and thieves, hungry for power, my last deal gone down.
She's smelling sweet like the meadows where she was born,
On midsummer's eve, near the tower.

The cold-blooded moon.
The captain waits above the celebration
Sending his thoughts to a beloved maid
Whose ebony face is beyond communication.
The captain is down but still believing that his love will be repaid.

They shaved her head.
She was torn between Jupiter and Apollo.
A messenger arrived with a black nightingale.
I seen her on the stairs and I couldn't help but follow,
Follow her down past the fountain where they lifted her veil.

I stumbled to my feet.
I rode past destruction in the ditches
With the stitches still mending 'neath a heart-shaped tattoo.
Renegade priests and treacherous young witches
Were handing out the flowers that I'd given to you.

The palace of mirrors
Where dog soldiers are reflected,
The endless road and the wailing of chimes,
The empty rooms where her memory is protected,
Where the angels' voices whisper to the souls of previous times.

She wakes him up
Forty-eight hours later, the sun is breaking
Near broken chains, mountain laurel and rolling rocks.
She's begging to know what measures he now will be taking.
He's pulling her down and she's clutching on to his long golden locks.

Gentlemen, he said,
I don't need your organization, I've shined your shoes,
I've moved your mountains and marked your cards
But Eden is burning, either brace yourself for elimination
Or else your hearts must have the courage for the changing of the guards.

Peace will come
With tranquility and splendor on the wheels of fire
But will bring us no reward when her false idols fall
And cruel death surrenders with its pale ghost retreating
Between the King and the Queen of Swords.

Where teardrops fall.

I've torn my clothes and I've drained the cup
Strippin' away at it all,
Thinking of you when the sun comes up
Where teardrops fall.

By rivers of blindness,
In love and with kindness
We could hold up a toast if we meet
Bridge: To the cuttin' of fences
To sharpen the senses
That linger in the fireball heat.

Roses are red, violets are blue
And time is beginning to crawl,
I just might have to come see you
Where teardrops fall.

--

Gårdagen var vansinne, jag var djupt inne i mitt vansinne men följde ändå med Alex för att träffa Chrille och Filip på L'Angelo.

Tänkte att dricka kan döva vad jag känner, vad jag inte känner och min fysiska smärta. Så jag sitter där med min drink och röker okontrollerat med mina solglasögon på och Dylan tröjan.Vansinnet trappades upp och dom lekte "Jag har aldrig" Jag var med på en hörna men ingen brydde sig ändå.Jag snackade mest ut i tomma intet, men jag brydde mig inte.Efter ett bra tag gick alla förutom jag och Alex och jag fick en white russian som jag satt och njöt av, men i verkligheten sög jag i mig den som vatten.Vi går därifrån och vansinnet trappas upp ännu mer när jag prompt ska gå in på hemköp och handla iste. Jag vandrar planlöst därinne och hittar verkligen inget iste.Dom hade INGET iste så jag går ut igen. Kommer tillbaks till Stensjögatan och dom märker inte att jag druckit så jag får alla mina piller och lyssnar lite Dylan och skriver några rader. SEn la jag mig i sängen och tittade på Pulp Fiction och försökte somna, det gick inte. Jag stängde av allting och försökte somna och låg och vände och vred mig i sängen av smärtor.Det gick inte att somna så jag tog en imovane till och efter många om och men så somnade jag. Herregud vad hemskt det var.

Jag älskar Bob Dylan, hans magiska texter förför mig på något konstigt vis.

Blowing in the wind.

Jag såg Bob Dylan igår!!!!!!!!!!!!

Vi tog en taxi dit, väl framme letar vi upp våran plats som är högt på en läktare jättehögt upp.
Jag såg en bar och ville egentligen ta en cider, men det hann vi inte.
Jag fick svindel och nästan panikångest av att sitta där.Under hela konserten flög insikikten igenom mitt huvudet flera gånger "Du kan bara kasta dig ner", "Du kan snubbla"
Men när den uppenbara amerikanska presentationen av Bob Dylan- Himself kom så försvann det, och där kom han i sin vita hatt upp på scenen, det var så intense, jag klappade och insåg att jag ser honom, jag ser Dylan stå där!!!
Jag grät tre gånger under hela showen, och grät inombords resten av tiden förtrollad av hans välkända ord och jag sjunger med i "Just like a woman"
Han hade då ett band, då det var ju inte bara han och sin gitarr (vilket jag nästan hade hoppats på)
Och dom tolkade om låtarna så dom lät inte riktigt som originalen, men det var så härligt att bara höra honom sjunga, höra honom spela sitt munspel, bara se honom stå där!!!!
Han spelade "Blowing in the wind" , "like a rolling stone" och "Just like a woman" bland annat och en massa annat och några låtar jag aldrig hört, antagligen nyare låtar.
Han hade inget ljus alls på publiken, skygg som han är, men mysigt var det.
jag köpte tre tröjor och en plansh. underbart!!!!!!
Min köp-mani fortsätter.

Som min mamma sa, Dylan kan stå på scenen och visa fuck-you och alla klappar ändå.
Jag vill vara honom!
göra vad fan jag vill i någon jim morrison/Dylan anda, och alla älskar mig ändå.
Alla klappar ändå.

The answer, my friend, is blowin' in the wind,
The answer is blowin' in the wind.

Min pojkvän är underbar!

Min pojkvän är underbar!
Han vill köpa Bob Dylan biljett till mig och honom, fick även reda på att min mamma försökt köpa till mig också :d

Vi var inne i stan, först fixade jag en grej och sen gick vi för att handla biljett men blev hänvisade till ett annat ställe.
Och jag hade tjatat om att vi skulle gå in i en kläd affär så vi gick in och jag hittade genast ett par vita jeans som var "sönder" eller ja hade sådana där revor längs hela benen.
Och en tröja med leopard tryck i neon orange.
Så sade han plötsligt "Men prova dom!" så jag provar dom och dom sitter hur bra som helst.
Sen säger han att jag ska prova med en annan tröja så då gör jag det.
"Vi köper dom alla tre!" Jag tittar förvånat på honom och inser att han menar det.
Så jag fick alltså kläder för över 1000 spänn.

Kände mig lite skyldig, men nu är jag endast glad över mina nya kläder och över att jag har en sådan Omtänksam, snäll underbar kille.
Alex, jag hoppas jag kan ge dig det du förtjänar!!

Head Like A Hole

head like a hole.
black as your soul.
i'd rather die than give you control.
head like a hole.
black as your soul.
i'd rather die than give you control.

Nu ler jag ännu mer maniskt vid tanken på min lilla belöning.
Skammen kommer och går i vågor, men nu när gårdagen passerat kan jag nästan slappna av vid tanken. Kanske kan jag uppbåda tillräckligt med koncentration för att läsa den där boken.
Min farmor och farfar kommer på besök om några timmar och då måste jag vara snäll och fin och samtala på ett bra sätt. Men det klarar jag. Det är så fint av dom att vilja komma på besök.
När jag nästan aldrig besöker dom själv.
Perfect day sjunger han för mig som vanligt varje dag.

---

Ord, dom där fina orden, orden som letar sig in i alla mörka vrår av min själ och lyser upp dom med kärlek. ord som känns, ord och meningar som går rakt in i hjärtat.
Kärleksbevisen stärker mitt hopp, att bli omtyckt trots sin trasighet, det betyder något.

---
Ängel min fina ängel med sönderskurna armar. Vi matchar så bra.
Vi skapar magi tillsammans, dig älskar jag
Du inspirerar mig till så mycket, jag lär mig att jag får vara precis den jag är när jag är med dig.Annars också självfallet. Jag FÅR vara mig själv.
Din styrka är otrolig, du..ja du, du är fantastisk.
---
22:31

Dagen förflöt med besök, att jag gick hem en stund, psykotiska anfall och ett väldigt intressant samtal med min gode vän Manu.

Farmor och farfar var alltså på besök.
Vi fick sitta i personalrummet och jag bjöd dom på kaffe.
Farmor snackade mest om vardagliga ting medan farfar (på 88 år) berättade om en snubbe som åkte dit för hembränning av brännvin på 30 talet. Polisen hade då genomsökt hans hem efter bevis men hittade inga först. Den här snubben hade en kompis som blev ovän med honom och tjallade för polisen och sade "Titta i källaren!". Mycket riktigt hittade polisen allting och han åkte in i en månad och fick böta 1050kronor vilket var en hel förmögenhet på den tiden. Han var vit som ett spöke när han kom ut igen sa min farfar med ett skratt.
. Historien fick både mig och honom att skratta en hel del.
Efter att dom gått ägnade jag mig åt NIN och en skvallerblaska.

Vid 6 frågade jag snälla Ann-Marie om jag fick gå hem i en timme för jag saknade min Miise, och det fick jag. Så jag traskade hem fortfarande med NIN i öronen.
Drack lite te och klappade min älskling. Lyfte honom direkt när jag kom och borrade in ansiktet i hans päls och kände doften av trygghet.

På vägen tillbaks kom ångesten och knivhögg mig så hårt att jag nästan kollapsade rakt ner på gatan. hyperventilerande tänder jag en cigg går jag vidare och inser att hela världen snurrar. Marken gungade och jag kollade bakom mig, kände mig så jagad.
Väl tillbaka fick jag kvällsmedicin och fortsatte läsa skvallerblaskan tills jag lugnat mig tillräckligt för att tända en cigg och ringa Manu.

Vi snackade jättelänge, rätt mycket om äldre, äldrevården och han berättade historier om hans tid som vårdbiträde. Jag skrattade högt och länge och blev på riktigt bra humör.
Sedan kom vi in på religion och snackade tills jag insåg att jag skulle hämta te och att Alex försökte ringa mig.

Nu ska jag titta på Smala sussie som jag nyss laddat ner efter att någon nämnt filmen och jag aldrig sett den. Får se vad man tycker :p

Gave up.

smashed up my sanity
smashed up my integrity
smashed up what i believed in
smashed up what's left of me
smashed up my everything
smashed up all that was true
gonna smash myself to pieces
i don't know what else to do

Idag var dagen då min plan skulle gå av stapeln, den funkade hur bra som helst trots vissa oväntade, men inte helt oväntade (egentligen) saker."Du visste det, hora!!"
Jag har ingen skam i kroppen, men hur kommer det sig då att jag nu sitter och vibrerar av ångest??
Och min andra plan...kommer funka precis som jag ville , om inte bättre denna gång.
Allting har löst sig, men jag lämnar bitar av dagen osagda. Det måste jag göra för att kunna överleva. Allting faller runt mig nu, men jag ler ett bittert leende mitt inne i min fallande värld.Smaken av Theralen i munnen och NIN i öronen.
precis som Marie en gång sa till mig "Jag har fått en NIN-psykos"
jag fryser och virar filten ännu hårdare runt mig.
Filten och energidrickan får trösta mig, påminna mig om trygghet.
Får mjukt mota bort tankar, bilder och ersätta med Trents ord.

Så fort jag kan komma in i en lugn dimension så ska jag gå och handla något och lägga mig med filten i min soffa och läsa Stephen Kings bok "Att skriva" som min mamma lämnade till mig idag. Jag får ständigt påminna mig själv om att det är över nu, inget hemskt kan hända nu inne i rummet, jag kan känna mig trygg....jag FÅR känna mig trygg under filten.

I want to break it up I want to smash it up I want to fuck it up
I want to watch it come down

Kunde jag förtränga dom minnena kan jag likväl förtränga detta med!!
Men varför äter katastrofkänslorna då upp mig?
Varför sitter jag med gråten i halsen?
Om jag nu inte har ett samvete, varför kommer jag inte kunna se någon i ögonen?
Jag skiftar mellan djup förtvivlan, maniska skratt och bittra leenden.
Imorgon har det iallafall gått en dag och efter tre så kommer det nog kännas bättre.

Going down. 1/3 2009

And when you start to fall

And all those footsteps they start to fade

Then you know you're going down

Yeah, you're crashing upside down

And you know you're going down

for the last -

Time's not what it seems

it just seems longer, when you're lonely in this world


vad hände med oss? Hur kunde detta hända?
Jag litade på din kärlek, men jag hade fel. Kanske skulle jag aldrig ha gjort det.
Nu är du på ett helt annat ställe och jag på ett helt annat ställe,
 men jag tänker på dig jag tänker på oss ofta ofta. Men det är över?
Det känns tomt, jag känner mig utbytt, jag känner mig sviken.
Det är ännu ett bakslag och demoner viskar att jag aldrig räcker till!
"Du kommer alltid bli utbytt.." Jag vill skrika tillbaks att jag minsann räcker till!
Jag FÅR finnas, jag får vara som jag är och räcker det inte för någon
så dra åt helvete.

---
Jag faller ihop i en ångesthög och vill mest av allt skrika rakt ut i vanmakt.
Jag vågar inte gå och prata med personalen heller.Men jag måste ju egentligen
Jag vågar knappt andas för jag tror jag kommer gå sönder då.

do you know how far this has gone?

just how damaged have I become?

when I think I can overcome

it runs even deeper

------------
en fin dikt min underbara Marlene  skrivit till mig

"Jag ser in i dina gröna vackra ögon. 

De som påminner mig om jade och guld. 
Glimmrande smaragder som lovar så mycket känslor. 

De grönskar utav kärlekt likt vårmoget gräs och ny förlösta löv på björkarna. Precis så gröna. 

De böljar utav melankoli ibland likt tropiska  vågor på de thaitiska vattnen och de utlovar ett paradis till den som får dem att le. 

Jag ser in i de gröna löftena
och ser att världen höll vad de lovade, Du är en fantastisk ung kvinna."