ganja smoke.

Idag vaknade jag illamående precis som vanligt, men efter ett tag så gick det över.
Jag och Alex stack till möllan och gick in i thai affärer och köpte en massa grejer som vi behövde. Sen tog vi en paus på ett nyöppnat cafe jag tog iste självklart och han tog milkshake.Sedan handlade vi massa grönsaker på torget och sen blev det ica och vi träffade Marlene en liten stund.
Vi tog en taxi hem för vi hade så otroligt många kassar. Nu har vi lagat mat och jag har diskat. Jag trivs otroligt med allt detta. Med miisarna och Alex.
Själv också. Nu ska jag sticka iväg på ett ärende och jag ska fråga thisbe om hon vill att jag ska komma över en stund. Jag gillar verkligen hennes sällskap :D
Jag visste att vi skulle passa ihop. Jag älskar att vi kan prata om vissa saker som jag inte pratar med någon annan om. och alla knäppa grejer vi gör och säger.
En rolig ganja låt : http://open.spotify.com/track/3XI2xyM6HyjQCmgxWyE6Xd
"Smoke the weed smoke the weed 'til my eyes bleed
Give me a rizzla please"

Love is my drug it's my heroin.

Ja nu har min mor åkt iväg till Tyskland, så nu är jag helt själv med katterna.
Jag måste iväg och handla sen. Varje gång jag vaknar så mår jag så otroligt illa.
Det är absolut inte roligt längre. Jag antar att det är för att jag inte äter som jag ska, i vanlig ordning. Jag bara ligger och segar och halvsover på soffan, så jag antar att det är dags att ta mina piller och fucking vakna till. Nu pallar jag inte sova längre.
Nu har jag städat i köket och snart kommer Alex och hjälper mig bära kassar när jag handlar.
För övrigt har jag tagit ut min tung-piercing nu(!!!)
Jag har haft den i mer än 3 år, men fan vad skönt det känns utan. Jag tänker inte sätta i den igen.
Växt ifrån det där, plus att man ser ju inte den ändå och jag har inte haft den för sexuella skäl, tro inte det! Nu är den iaf väck. Igår ville jag ta ut alla, men jag tror jag skiter i det.
--
Så varit och handlat en massa nu, fast jag glömde en del grejer, nu lagar jag wok, försöker iaf.
Jag tror jag lyckas rätt bra, jag kanske kan laga mat trots att jag alltid sagt till mig själv att jag inte kan. Jo jag kan ju...Det kan jag. det är t om roligt idag.Nu ska jag äta. Det blir nog väldigt lite men jag äter i alla fall.
Nu ska jag till Thisbe en stund, med lite blaze och bra sällskap blir den här dagen säkert bra.
over and out...

Borne on the wings of steel.

Allt jag har att säga nu är att jag förstår hans point:

Early in the morning sunlight
Soaring on the wings of dawn
Here I'll live and die with my wings in the sky
And I won't come down no more

Higher than a bird I'm flying
Crimson skies of ice and fire
Borne on wings of steel I have so much to feel
And I won't come down no more

Sail on, sail on, I will rise each day to meet the dawn
So high, so high
I've climbed the mountains of the sky
Without my wings you know I'd surely die
I found my freedom flyin' high
I've climbed the mountains of the sky

Floating on a cloud of amber
Searching for the rainbow's end
Earth so far below me,
I'm here alone, free
I can't come down no more

skum dag btw.

Sweep.

Water chimes in the space between rocks,
speakers discharge and laughter is in the air.
Glass divides us, empty bottles mark the steady sweep of days.

Dagen började inte så bra idag.Jag tog jätte illa upp av något som Alex sa till mig så jag började gråta och grät i ungefär en 40 min eller något sånt. Sen kom han tillbaks till mig och jag torkade tårarna och vi stack och handlade mat.
Sedan lagade vi mat tillsammans och jag mådde mycket bättre. Han är en bra kille.
Han behandlar mig underbart. Jag trivs alltid med honom.
Sen när han stack till jobbet ,efter att ha kommit på en plan om att jag ska få 300 kronor av honom i veckan, så städade jag mitt rum och dammsög.
Satte upp mina nya affisher. The Doors och Jimi Hendrix så klart!
Nu sitter jag och chillar och ska till Thisbe om ett tag. jag är glad att jag träffat henne för vi kan prata om typ våra tankar och känslor och sådana grejer. och självklart om alla knäppa grejer vi har för oss ibland. Det är skönt att ha någon att berätta sånt för. För övrigt så är Blue Foundation riktigt bra.
Nu ska jag lägga ut min playlist på Spotify :
http://open.spotify.com/user/bleedmewhite/playlist/7o4m3F1LzAHbTFkHZsAgDN

enjoy!! =)

Vilse i Stockholm

Det är olidligt varmt här i sthlm. Sitter i Holgers bil nu och snart ska vi börja köra tillbaks.
Jag berättar allt från början...
Jag åkte till Lund, missade två tåg för att allting hela dagen skitit sig, väl framme i Lund hör jag någon säga "Jag kan ta den där" ( min väska) och det var Holger.
Vi åker till Eslöv där han bor och går in på ica, ibrist på fantasi köper jag en sådan där äcklig köttfärspaj, det påminner mig bara om akutpsyk där jag brukade äta sånt skit.

Vi åker hem till honom och jag sätter mig genast på balkongen och börjar röka allt möjligt skit som jag hade med mig. Sen kollar vi på film, jag väljer "Blair Witch Project" för att jag minns hur livrädd jag blev av den filmen. Mycket riktigt skrämde den skliten ur mig och efteråt blev jag lite rädd för precis ALLTING. Det lade sig efter jag hade rökt och snackat lite med Jussi i telefon.
Vid 23 börjar vi packa ihop grejer och sen börjar vi köra. I bilen lyssnar vi på industrial/synth
8-bit musik ( tv-spels musik, jag fullkomligt älskade det!), folk metal och lite annat kul.
Efter ännnu en bit lär han mig hur man växlar :) det var också otroligt underhållande och sen växlade jag själv. Jag tar mina kvälls mediciner och sedan imovane efter en timme.
Jag hade en otroligt stor och skön kudde att sova på. Så jag somnar (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).

När jag vaknar är klockan 7 och vi är i sthlm. Jag tar en cigg sen ska han fixa med sitt pass så jag väntar i bilen och sover en stund till. Sedan åkte vi in lite mer i stan och parkerade där.
Vi går ut och ska leta efter "city" hamnar i Gamla stan och sedan blir det ett jävla letande men till sist finner vi en lång shopping-gata.
Hela tiden är det otroligt varmt och man svettas och är allmänt äcklig.
Vi kollar i affärer och på H&M hittar jag en otroligt söt rosa genomskinlig klänning
att det egentligen är underkläder hör inte hit XD.
En cool affär som jag älskade hette C.u.m clubwear. Otroligt snygga grejer Jussi skulle älskat alla skor. Så nu sitter jag i bilen och vi kör runt i sthlm och försöker hitta ut.
Vi ska stanna någonstans på vägen ska vi stanna och bada :D det behövs big time.
Jaja det var min dag... over and out

Stress dag!

Idag har jag verkligen fullt upp, jag har otroligt mycket som måste klicka och hända samtidigt.
Jag ska fixa alla möjliga saker och fixa saker till mig själv,fixa till andra och hämta pengar och senare ikväll åka till Lund. Åka till Lund för att träffa Holger, och åka till sthlm O__O!!
Jag skiftar mellan att tro att jag kommer klara det och sen kommer dom dumma tankarna om att jag nog inte gör det, men vafan jag har tillräckligt med "grejer" med mig så jag kommer nog må rätt bra hela tiden ändå. Det ska ändå bli kul att åka bil genom Sverige under natten. Ska bli kul att vara i sthlm också dock tror jag att vi nog kommer tappa bort oss, totalt lost!
Jag hade nog skrattat mig halvt fördärvad ifall det hade hänt.
Nu måste jag ta itu med klädsel och vad jag ska ha med mig.Jag vill egentligen ta med datorn och ha i bilen men det blir nog inte. Får tänka på saken lite. Nu måste jag duscha och raka benen, tvätta håret och sedan komma på dagens outfit. Det här blir en riktigt stressig dag men jag ska försöka ta det lugnt och inte stressa upp mig för då kommer det inte funka i min hjärna.Jag får sluta hjälpa folk med sånt hela tiden, men jag är sån det kan inte hjälpas.
En sak till som kommer göra mig så lycklig är att jag och Alex kanske får en lägenhet.
En 2:a vid kronprinsen. Jag har sett bilder och jag blev kär! Jag hade haft så roligt med en egen lägenhet. Shoppa möbler och köksgrejer och ljus och allt möjligt och dessutom handla mat och sånt och sånt är verkligen roligt för mig. Jag kommer att älska om det händer så jag hoppas!!
Nu får jag sluta slöa!!! Nu ska jag in i duschen... bye

Nu har jag inte skrivit något på evigheter så det är dags för en uppdatering.
Jag mår bra numer, jag gör jättemycket varje dag och skrattar gärna högt och hysteriskt ibland.
Jag bor hemma och trivs med Alex. Han behandlar mig otroligt bra.
Jag försöker ta mina mediciner som jag ska men det visar sig vara lite svårare än man tror.
På dagarna shoppar jag ibland i stan, jag har blivit köp-galen igen :p
På nätterna är jag med Alex och kollar på favorit filmer hela nätterna igenom eftersom jag har svårt att sova. Ibland under dagen är jag hos en nyfunnen vän och dricker kaffe.
Jag överaktiverar mig något otroligt, men jag orkar med mitt tempo just nu.

It's you and me baby against the world

Jag sitter och bloggar här hos Manu, jag ska flytta in till honom ett tag. Behöver komma bort lite duvet. Miljöombyte är bra, plus att jag nästan bor i egen lägenhet ju.
Vet inte än hur länge jag stannar.
För övrigt har jag börjat lite med tram, men men
Allt 'är bra'
Kyrkogårds vandring hade vi.
Vi lullade runt på kyrkogården sen satte vi pss på en bänk och tände jollen.
Det känns nice att jag ska bo här lite nu.
Det är ju nästan som att ha eget, bara nästan då:P
Och jag kan röka vad jag vill inomhus.

Inne idag:

*Närhet och kramar

*weed

*tram

*långa promenader


Ute idag:

*Ampethamin

*Alkohol

*Folk som bär masker

*Mat

Ganja farmer

För att inte bli komplett galen försöker jag lyssna på ganja farmer och låtsas att jag inte är här.
Jag är på ett bättre ställe! Blunda och låtsas att inget finns längre.
Jag vet nästan säkert nu att jag inte kommer leva länge till.
Det känns i hela mig. Jag hade tankar på att ta lite för mycket piller och bara somna.
Men jag är starkare än så. Eller? hur fan ska jag veta nu...
Jag lever ett sjukt liv, kaotiskt kanske, jag vet inte längre..jag ser inte mig själv längre.
Jag bara lever, om än på droger. Det är inte lätt att bara lägga ner liksom.
Det är en jävla kamp, sen att psyket är värre än någonsin pallar jag inte ens gå in på.
Mitt vansinne är komplett.
Men jag flummar ju konstant inte kan väl jag må dåligt eller hur?
Det går ju inte för sig. Jag är krossad, men jag känner ingenting inte ett skit!
Jag lever i en annan värld där saker är på ett helt annat sätt.

Ute:

*Razorlove

*Amphetamine

*Alkohol

Inne:

*Flum

*weed

*thisbe < 3!!

*Fear and loathing in las vegas

*Pulp Fiction

No one knows

We get these pills to swallow
How they stick
In your throat
Tastes like gold

jag mår bra...eller?

ganja farmer

Jag vill ha någon, jag behöver någon annan , eller en drog för att känna mig hel.
Så ska det inte vara, jag ska kunna göra mig själv hel för fan.
Men nu funkar inte det och jag behöver någon här.
Men det finns ingen där, inte på det sättet som jag vill.
Hela jag bara skriker efter kärlek, närhet vad fan som helst bara jag slipper sitta själv skakandes och ta mina droger. Jag vill ha någon där som får mig att inte behöva ta dom.
Men den enda som gjort det planerar in veckovis när vi ska träffas och jag behöver mer kontakt.
Jag vet mycket väl att det är omöjligt och jag har noll förhoppningar om någonting alls.
Det är inte lönt att hoppas längre

00:40
Har varit med Thisbe idag, hade det otroligt kul och bra, är så glad att vi äntligen träffats.
Visste att vi skulle passa ihop.
Så tack för en trevlig dag < 333

Shattered.

Vad är det svåra i att vara nykter?
Vad är det som gör det så svårt för mig att leva ett nyktert liv?
Jag åker in och ut från akuter, ingenting fungerar.
Jag är så ensam, jag känner mig så ensam. Jag behöver någon där, någon riktig.
Jag behöver tröst, jag behöver verkligen hitta någon som vill vara med mig , någon jag kan vara mig själv framför som ändå finns kvar efter att alla hemligheter är avslöjade.
Men kommer det verkligen komma en dag då jag slutar skada mig själv?
Nu har jag ingen, inte ens Alex. Vad gör man i en sån här situation?


en text av mig:

Time is bleeding, tide is changing
I stand under the stars this night wondering if you'll ever come back
I know it's not that simple living my life
But I'm looking, I'm hoping, I'm searching for you

I need you, my saviour
save me from this hell
where are you? I'm calling, i'm dying by myself.

Time will never heal, will I ever feel?
alone in this world of ash
shattered dreams spred to dust over my naked soul

Hallucinations of your skin against mine
I look around and all I find is me trapped inside.
I take steps into the void, I trip and fall
I'm falling , falling , falling and slowly dying by myself.

Kill your heart.

Det gick hur bra på mötet med soc som helst. Dom var snälla och dom sa att dom skulle skynda på det hela och antagligen kommer jag att få komma till ett behandlingshem. Jag tror det är det jag behöver för att klara mig igenom detta, utan droger
Det finns en möjlighet att jags sticker härifrån och drar mig upp till sandviken för att träffa miise.
Jag hade verkligen behövt komma härifrån, så det hade varit underbart, men nu med alla soc möten osv så vet jag inte om det går riktigt. Ska dit på en intervju om mitt missbruk, dom ska alltså utreda mig nu och se vilken hjälp jag kommer att behöva.
Svalt lite piller får se hur det funkar.
Jag dödar mina förhoppningar. Go with the flow, bara chilla för fan.

Kill your heart, Kill your heart with hate and fear

Jag har varit sådär manisk i tankarna och i mitt beteende nu i flera flera dagar, men jag klagar inte för jag mår åtminstone bra när jag är på det sättet även ifall jag säger och gör konstiga saker.
Man snurrar in sig själv i orden , men snubblar fram på orden och ibland förstår ingen inget alls.
Det jag behöver är en kille eller tjej som kan ge mig det där lilla extra, någon som kan stå vid min sida i vått och torrt, någon jag kan visa min kärlek till.
Jag har lärt mig att hata kärleken men nu när jag känt lika känslor så blir det mer ett "kanske jag kan låta mig själv känna"

The drugs don't work.

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow

Your skin
Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
D'you know for you i bleed myself dry
For you i bleed myself dry




Så, inga förhoppningar bara av vakta och se hur saker och ting utvecklas.
Men det är svårt att inte få några förhoppningar när någon får en att faktiskt må bra på riktigt.
Utan kemisk substans, utan droger. Då får man självklart förhopppningar. Det jag måste göra nu är att döda dom förhoppningarna snabbt och effektivt så jag inte blir sårad i onödan.
Så måste det bli.Men hur ska det gå till? Måste jag då stänga av dom underbara känslorna han ger mig? Jag vill inte det, när jag väl har känslor så vill jag känna dom.
Man får aldrig känslor förutom ifall man tar morfin. I'm not insane ,I'm not insane.
Hendrix och Dylan får spela för mig en stund medans jag tänker ut hur i helvete jag ska kunna riva ner mina förhoppningar. Eller vänta lite nu, är dom inte redan krossade? Jo det är dom.
Inte alla självklart men dom flesta.
Idag fyller min bror 19, vi har brutit kontakten, eller ja han bröt konatkten med mig helt för några veckor sen. Bara för jag knarkar. Men jag jag frågade honom när jag var hos min pappa igår ifall han ville att jag skulle komma när dom ska fira honom. Så sa han att jag gör som jag vill. Och jag tänker gå dit. Bara önskar jag kunde ge honom något.

'Cause baby, ooh, if heaven calls, I'm coming, too
Just like you said, you leave my life, I'm better off dead

But if you wanna show, just let me know
And I'll sing in your ear again

Now the drugs don't work
They just make you worse
But I know I'll see your face again

Nu sitter jag här rastlös och har ingen aning om vad jag ska göra.Min ena katt är sjukt kelsjuk nu han går omkring mig och stryker sig mot mig och klättrar upp på mig och tar tassarna på ansiktet för att jag ska klappa honom.

only heaven loves you now.

Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once

Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free

A lot of shit has gone down och det är inte ens lönt att försöka berätta om allt som hänt.För att göra det kort, varit inlagd lite, tagit massa tunga droger, alex har gjort slut, jag har hittat någon jag faktiskt gillar och mellan det har det hänt tiotusentals andra grejer som jag inte ens pallar nämna.
Mina nojjor är tillbaks för att stanna verkar det som. Jag är extremt nojjig och speciellt när det har med honom att göra. Jag nojjade så hårt att jag trodde livet var slut, iofs varade det inte så länge. Jag låste in mig på en toalett full och hög och kunde inte komma ut så jag började as garva och hoppade ut genom fönstret , det var inte så jätte högt och jag hade ju inget annat val. Sedan gick jag in genom dörren som om inget hade hänt.

Han har fått mig, MIG(!!!!), att känna. Helt nykter. Jag känner någonting för honom. Han gjorde mig så glad, sådär riktigt över glad helt utan någon kemisk substans kände jag mig gladare än jag gjort på flera år. But : "Nothing good will last forever, another broken dream" sedan krossade mina nojjor mig så mycket att jag satt och grät hela vägen från oxie till södervärn på bussen. Det är bra med solglasögon :D . Jag grät för hopplösheten som bara växte, jag grät för att jag kände, (känner),Paniken var total. jag bara lät det komma.

Nu sitter jag och försöker lugna ner mig själv, jag är rastlös som fan.
Det är aldrig ett bra tecken. '

Jag får bara inte få några förhoppningar nu, jag får ta det som det är, inga jävla barnsliga förhoppningar ska jag ha. Jag måste sluta nojja, sluta hoppas bara leva i nuet! Ingen framtid och inget förflutet.Bara ett ord, ett tonfall , en sekund kan få mig att nojja så mycket att jag får för mig grejer som inte är sant. Eller är dom det?
Hur ska jag kunna veta.

Kan inte ens skriva längre det har hänt alldeles för mycket.
Jag lever allt snabbare, jag förstör allt mer. Jag hatar att jag gillar honom hur bra det än får mig att må så vet jag, VET!!!!, att jag kommer bli sårad.
Men jag kan inte släppa att han fick mig att må så underbart, bättre än heroin.
T om bättre än heroin. Herregud, då är något allvarligt fel för fan.
Jag är rädd för det, men har bestämt mig för att (nu när jag ändå känner något för någon, nykter) bara fortsätta träffa honom och se. Säger jag inte såhät varje gång men : "This time I will not run" , lol jag misslyckas och längtar efter morfin.
eller lite shysst brass.
Äh fuck it.Nu sticker jag till et jävla as bara för att få i mig lite fluni.
Sedan måste jag till min far och fixa iPoden som K lånade till mig, otroligt snällt.
Och hälsa på min vän Manu på 80 och ge honom sin mp3a.
skriver senare.

Frozen by the sun.

Så idag ska jag då ringa Maria Malmö och dom ska eventuellt ge mig behandling mot mitt missbruk av opiaterna och allt det andra. Men vill jag sluta? Nej det vill jag inte, jag vill bara slippa abstinensen. Men nu är det så att jag inte har något val.
jag MÅSTE sluta, jag blir en hemsk människa av morfinet.
Fortsätter jag så har jag inget hem. Fortsätter jag så kommer jag bli ensam.Helt ensam.
Dom ville ju inte lägga in mig på beroende centrum ifall jag inte har en behandlingsplan.
Jag har tur denna gången, abstinensen är inte alls lika allvarlig som den var för någon vecka sedan när jag inte hade något kvar. men jag vet varför, det är för jag inte alls tog lika hög dos sist som jag har gjort annars plus att jag tog tramadol dagen innan jag tog den sista morfin tabletten.
Jag ska skatta mig lycklig. Och det gör jag.
Jag har i alla fall fått smärtstillande mot kramperna i kroppen.
Saknar jag känslan? Oh ja, det gör jag. Men jag har inget val. Det finns inget val.

nostalgi, en låt jag gråter till och önskar att jag kunde åka tillbaks i tiden:

I will keep on looking far beyond the sun
I've never felt this way before
That all we know is here
Lost within the nothingness
And all we feel is here
Here inside this emptiness

The pain is getting strong
It's getting stronger than me
But I will never lose my faith in you

I can't bring you back
(though I tried)
I threw it all away
(when I lied to you)

Here I lay beside the angel of betrayal
I hear the voices calling my name

So, distant you've become it's haunting me
I've done wrong but could you forgive me?

You see me tryin'
You see me dyin'
And loosing all my faith

Changing of the guards.

en helt underbar text av Mr.Dylan :

Sixteen years,
Sixteen banners united over the field
Where the good shepherd grieves.
Desperate men, desperate women divided,
Spreading their wings 'neath the falling leaves.

Fortune calls.
I stepped forth from the shadows, to the marketplace,
Merchants and thieves, hungry for power, my last deal gone down.
She's smelling sweet like the meadows where she was born,
On midsummer's eve, near the tower.

The cold-blooded moon.
The captain waits above the celebration
Sending his thoughts to a beloved maid
Whose ebony face is beyond communication.
The captain is down but still believing that his love will be repaid.

They shaved her head.
She was torn between Jupiter and Apollo.
A messenger arrived with a black nightingale.
I seen her on the stairs and I couldn't help but follow,
Follow her down past the fountain where they lifted her veil.

I stumbled to my feet.
I rode past destruction in the ditches
With the stitches still mending 'neath a heart-shaped tattoo.
Renegade priests and treacherous young witches
Were handing out the flowers that I'd given to you.

The palace of mirrors
Where dog soldiers are reflected,
The endless road and the wailing of chimes,
The empty rooms where her memory is protected,
Where the angels' voices whisper to the souls of previous times.

She wakes him up
Forty-eight hours later, the sun is breaking
Near broken chains, mountain laurel and rolling rocks.
She's begging to know what measures he now will be taking.
He's pulling her down and she's clutching on to his long golden locks.

Gentlemen, he said,
I don't need your organization, I've shined your shoes,
I've moved your mountains and marked your cards
But Eden is burning, either brace yourself for elimination
Or else your hearts must have the courage for the changing of the guards.

Peace will come
With tranquility and splendor on the wheels of fire
But will bring us no reward when her false idols fall
And cruel death surrenders with its pale ghost retreating
Between the King and the Queen of Swords.

Where teardrops fall.

I've torn my clothes and I've drained the cup
Strippin' away at it all,
Thinking of you when the sun comes up
Where teardrops fall.

By rivers of blindness,
In love and with kindness
We could hold up a toast if we meet
Bridge: To the cuttin' of fences
To sharpen the senses
That linger in the fireball heat.

Roses are red, violets are blue
And time is beginning to crawl,
I just might have to come see you
Where teardrops fall.

--

Gårdagen var vansinne, jag var djupt inne i mitt vansinne men följde ändå med Alex för att träffa Chrille och Filip på L'Angelo.

Tänkte att dricka kan döva vad jag känner, vad jag inte känner och min fysiska smärta. Så jag sitter där med min drink och röker okontrollerat med mina solglasögon på och Dylan tröjan.Vansinnet trappades upp och dom lekte "Jag har aldrig" Jag var med på en hörna men ingen brydde sig ändå.Jag snackade mest ut i tomma intet, men jag brydde mig inte.Efter ett bra tag gick alla förutom jag och Alex och jag fick en white russian som jag satt och njöt av, men i verkligheten sög jag i mig den som vatten.Vi går därifrån och vansinnet trappas upp ännu mer när jag prompt ska gå in på hemköp och handla iste. Jag vandrar planlöst därinne och hittar verkligen inget iste.Dom hade INGET iste så jag går ut igen. Kommer tillbaks till Stensjögatan och dom märker inte att jag druckit så jag får alla mina piller och lyssnar lite Dylan och skriver några rader. SEn la jag mig i sängen och tittade på Pulp Fiction och försökte somna, det gick inte. Jag stängde av allting och försökte somna och låg och vände och vred mig i sängen av smärtor.Det gick inte att somna så jag tog en imovane till och efter många om och men så somnade jag. Herregud vad hemskt det var.

Jag älskar Bob Dylan, hans magiska texter förför mig på något konstigt vis.

Blowing in the wind.

Jag såg Bob Dylan igår!!!!!!!!!!!!

Vi tog en taxi dit, väl framme letar vi upp våran plats som är högt på en läktare jättehögt upp.
Jag såg en bar och ville egentligen ta en cider, men det hann vi inte.
Jag fick svindel och nästan panikångest av att sitta där.Under hela konserten flög insikikten igenom mitt huvudet flera gånger "Du kan bara kasta dig ner", "Du kan snubbla"
Men när den uppenbara amerikanska presentationen av Bob Dylan- Himself kom så försvann det, och där kom han i sin vita hatt upp på scenen, det var så intense, jag klappade och insåg att jag ser honom, jag ser Dylan stå där!!!
Jag grät tre gånger under hela showen, och grät inombords resten av tiden förtrollad av hans välkända ord och jag sjunger med i "Just like a woman"
Han hade då ett band, då det var ju inte bara han och sin gitarr (vilket jag nästan hade hoppats på)
Och dom tolkade om låtarna så dom lät inte riktigt som originalen, men det var så härligt att bara höra honom sjunga, höra honom spela sitt munspel, bara se honom stå där!!!!
Han spelade "Blowing in the wind" , "like a rolling stone" och "Just like a woman" bland annat och en massa annat och några låtar jag aldrig hört, antagligen nyare låtar.
Han hade inget ljus alls på publiken, skygg som han är, men mysigt var det.
jag köpte tre tröjor och en plansh. underbart!!!!!!
Min köp-mani fortsätter.

Som min mamma sa, Dylan kan stå på scenen och visa fuck-you och alla klappar ändå.
Jag vill vara honom!
göra vad fan jag vill i någon jim morrison/Dylan anda, och alla älskar mig ändå.
Alla klappar ändå.

The answer, my friend, is blowin' in the wind,
The answer is blowin' in the wind.

Min pojkvän är underbar!

Min pojkvän är underbar!
Han vill köpa Bob Dylan biljett till mig och honom, fick även reda på att min mamma försökt köpa till mig också :d

Vi var inne i stan, först fixade jag en grej och sen gick vi för att handla biljett men blev hänvisade till ett annat ställe.
Och jag hade tjatat om att vi skulle gå in i en kläd affär så vi gick in och jag hittade genast ett par vita jeans som var "sönder" eller ja hade sådana där revor längs hela benen.
Och en tröja med leopard tryck i neon orange.
Så sade han plötsligt "Men prova dom!" så jag provar dom och dom sitter hur bra som helst.
Sen säger han att jag ska prova med en annan tröja så då gör jag det.
"Vi köper dom alla tre!" Jag tittar förvånat på honom och inser att han menar det.
Så jag fick alltså kläder för över 1000 spänn.

Kände mig lite skyldig, men nu är jag endast glad över mina nya kläder och över att jag har en sådan Omtänksam, snäll underbar kille.
Alex, jag hoppas jag kan ge dig det du förtjänar!!

Head Like A Hole

head like a hole.
black as your soul.
i'd rather die than give you control.
head like a hole.
black as your soul.
i'd rather die than give you control.

Nu ler jag ännu mer maniskt vid tanken på min lilla belöning.
Skammen kommer och går i vågor, men nu när gårdagen passerat kan jag nästan slappna av vid tanken. Kanske kan jag uppbåda tillräckligt med koncentration för att läsa den där boken.
Min farmor och farfar kommer på besök om några timmar och då måste jag vara snäll och fin och samtala på ett bra sätt. Men det klarar jag. Det är så fint av dom att vilja komma på besök.
När jag nästan aldrig besöker dom själv.
Perfect day sjunger han för mig som vanligt varje dag.

---

Ord, dom där fina orden, orden som letar sig in i alla mörka vrår av min själ och lyser upp dom med kärlek. ord som känns, ord och meningar som går rakt in i hjärtat.
Kärleksbevisen stärker mitt hopp, att bli omtyckt trots sin trasighet, det betyder något.

---
Ängel min fina ängel med sönderskurna armar. Vi matchar så bra.
Vi skapar magi tillsammans, dig älskar jag
Du inspirerar mig till så mycket, jag lär mig att jag får vara precis den jag är när jag är med dig.Annars också självfallet. Jag FÅR vara mig själv.
Din styrka är otrolig, du..ja du, du är fantastisk.
---
22:31

Dagen förflöt med besök, att jag gick hem en stund, psykotiska anfall och ett väldigt intressant samtal med min gode vän Manu.

Farmor och farfar var alltså på besök.
Vi fick sitta i personalrummet och jag bjöd dom på kaffe.
Farmor snackade mest om vardagliga ting medan farfar (på 88 år) berättade om en snubbe som åkte dit för hembränning av brännvin på 30 talet. Polisen hade då genomsökt hans hem efter bevis men hittade inga först. Den här snubben hade en kompis som blev ovän med honom och tjallade för polisen och sade "Titta i källaren!". Mycket riktigt hittade polisen allting och han åkte in i en månad och fick böta 1050kronor vilket var en hel förmögenhet på den tiden. Han var vit som ett spöke när han kom ut igen sa min farfar med ett skratt.
. Historien fick både mig och honom att skratta en hel del.
Efter att dom gått ägnade jag mig åt NIN och en skvallerblaska.

Vid 6 frågade jag snälla Ann-Marie om jag fick gå hem i en timme för jag saknade min Miise, och det fick jag. Så jag traskade hem fortfarande med NIN i öronen.
Drack lite te och klappade min älskling. Lyfte honom direkt när jag kom och borrade in ansiktet i hans päls och kände doften av trygghet.

På vägen tillbaks kom ångesten och knivhögg mig så hårt att jag nästan kollapsade rakt ner på gatan. hyperventilerande tänder jag en cigg går jag vidare och inser att hela världen snurrar. Marken gungade och jag kollade bakom mig, kände mig så jagad.
Väl tillbaka fick jag kvällsmedicin och fortsatte läsa skvallerblaskan tills jag lugnat mig tillräckligt för att tända en cigg och ringa Manu.

Vi snackade jättelänge, rätt mycket om äldre, äldrevården och han berättade historier om hans tid som vårdbiträde. Jag skrattade högt och länge och blev på riktigt bra humör.
Sedan kom vi in på religion och snackade tills jag insåg att jag skulle hämta te och att Alex försökte ringa mig.

Nu ska jag titta på Smala sussie som jag nyss laddat ner efter att någon nämnt filmen och jag aldrig sett den. Får se vad man tycker :p

Gave up.

smashed up my sanity
smashed up my integrity
smashed up what i believed in
smashed up what's left of me
smashed up my everything
smashed up all that was true
gonna smash myself to pieces
i don't know what else to do

Idag var dagen då min plan skulle gå av stapeln, den funkade hur bra som helst trots vissa oväntade, men inte helt oväntade (egentligen) saker."Du visste det, hora!!"
Jag har ingen skam i kroppen, men hur kommer det sig då att jag nu sitter och vibrerar av ångest??
Och min andra plan...kommer funka precis som jag ville , om inte bättre denna gång.
Allting har löst sig, men jag lämnar bitar av dagen osagda. Det måste jag göra för att kunna överleva. Allting faller runt mig nu, men jag ler ett bittert leende mitt inne i min fallande värld.Smaken av Theralen i munnen och NIN i öronen.
precis som Marie en gång sa till mig "Jag har fått en NIN-psykos"
jag fryser och virar filten ännu hårdare runt mig.
Filten och energidrickan får trösta mig, påminna mig om trygghet.
Får mjukt mota bort tankar, bilder och ersätta med Trents ord.

Så fort jag kan komma in i en lugn dimension så ska jag gå och handla något och lägga mig med filten i min soffa och läsa Stephen Kings bok "Att skriva" som min mamma lämnade till mig idag. Jag får ständigt påminna mig själv om att det är över nu, inget hemskt kan hända nu inne i rummet, jag kan känna mig trygg....jag FÅR känna mig trygg under filten.

I want to break it up I want to smash it up I want to fuck it up
I want to watch it come down

Kunde jag förtränga dom minnena kan jag likväl förtränga detta med!!
Men varför äter katastrofkänslorna då upp mig?
Varför sitter jag med gråten i halsen?
Om jag nu inte har ett samvete, varför kommer jag inte kunna se någon i ögonen?
Jag skiftar mellan djup förtvivlan, maniska skratt och bittra leenden.
Imorgon har det iallafall gått en dag och efter tre så kommer det nog kännas bättre.

Going down. 1/3 2009

And when you start to fall

And all those footsteps they start to fade

Then you know you're going down

Yeah, you're crashing upside down

And you know you're going down

for the last -

Time's not what it seems

it just seems longer, when you're lonely in this world


vad hände med oss? Hur kunde detta hända?
Jag litade på din kärlek, men jag hade fel. Kanske skulle jag aldrig ha gjort det.
Nu är du på ett helt annat ställe och jag på ett helt annat ställe,
 men jag tänker på dig jag tänker på oss ofta ofta. Men det är över?
Det känns tomt, jag känner mig utbytt, jag känner mig sviken.
Det är ännu ett bakslag och demoner viskar att jag aldrig räcker till!
"Du kommer alltid bli utbytt.." Jag vill skrika tillbaks att jag minsann räcker till!
Jag FÅR finnas, jag får vara som jag är och räcker det inte för någon
så dra åt helvete.

---
Jag faller ihop i en ångesthög och vill mest av allt skrika rakt ut i vanmakt.
Jag vågar inte gå och prata med personalen heller.Men jag måste ju egentligen
Jag vågar knappt andas för jag tror jag kommer gå sönder då.

do you know how far this has gone?

just how damaged have I become?

when I think I can overcome

it runs even deeper

------------
en fin dikt min underbara Marlene  skrivit till mig

"Jag ser in i dina gröna vackra ögon. 

De som påminner mig om jade och guld. 
Glimmrande smaragder som lovar så mycket känslor. 

De grönskar utav kärlekt likt vårmoget gräs och ny förlösta löv på björkarna. Precis så gröna. 

De böljar utav melankoli ibland likt tropiska  vågor på de thaitiska vattnen och de utlovar ett paradis till den som får dem att le. 

Jag ser in i de gröna löftena
och ser att världen höll vad de lovade, Du är en fantastisk ung kvinna."

Life is meant to be more than this - and this is a bum trip

But she's not afraid to die

illerknaprande även idag och paniken stiger inom mig när jag inser att jag bara har två sobril kvar av alla benzo jag tog med mig hit. Shit jag hade ju hur många som helst för någon dag sedan!
Lou Reed sjunger för mig nu och jag inväntar effekten.
Jag springer omkring med min hello kitty filt hela tiden för det är så satans kallt hela tiden.
Jag formar planer i huvudet och jag ska försöka utföra dom på bästa sätt.
Min mamma gick nyss men hennes parfym är kvar i rummet.
Vi drack kaffe och pratade om allt möjligt.

"Om du tänker dig att du krossar en vas och sedan limmar ihop den, visst då blir den hel, men en spricka kommer alltid vara en spricka vad du än gör.
Det kanske är därför jag skär mig! Visst det blir ett ärr men det kommer alltid ändå ha varit ett sår där!"

En konstig spekulation från min sida till Alex.... osammanhängande visst men det var min förklaring.

When she takes speed, they laugh and ask her

What is in her mind, what is in her mind

Piller romantik?

9/2 2009

lergigan, lergigan pumpa mig full hela dan
Theralen, theralen en droppe för mycket och du kan ej stå på dina ben
Atarax, Atarax ni måste höja dosen till max
Stesolid min stesolid du gör mig mjuk och blid
Xanor, xanor gör så jag håller huvudet över jord

Fler tankar från beroendecentrum.

8/2 2009

Kapitulation, jag smakar på ordet.
Jag har satsat all-in, men nu lägger jag mig.
Jag slänger in handduken, låt alla se när jag med skamsna ögon
låter suget ta över


---- ----- ---- ------- ------- ------- ------- ---------

Ett missbruk som ersätts med ett annat
ett liv som tar vändning neråt
ädla människor som tvingas till skam
Sanning som blir till ljuvaste lögn
Kapitulera för det uppenbara
Lev i förnekelse tills det brister
Maskera dig med lögner för att skydda andra
Du lever fysiskt, men lever du verkligen?

---- ----- ---- ------- ------- ------- ------- ---------

En kniv mot pulsådern, ett tvekande andetag
Du sitter med liv och död i din hand
Du kan välja, tankarna kan du inte få styr på
Kanske gråter du, kanske skrattar du bittert
Hugg och se livet rinna ur dig i den finaste röda färg
Släng kniven all världens väg och gråt hysteriskt.
Panik kan yttra sig på så många olika sätt

Something I can never have.

I still recall the taste of your tears.
Echoing your voice just like the ringing in my ears.
My favorite dreams of you still wash ashore.
Scraping through my head 'till I don't want to sleep anymore.

You make this all go away.
You make this all go away.
I'm down to just one thing.
And I'm starting to scare myself.
You make this all go away.
You make this all go away.
I just want something.
I just want something I can never have

You always were the one to show me how
Back then I couldn't do the things that I can do now.
This thing is slowly taking me apart.
Grey would be the color if I had a heart.

In this place it seems like such a shame.
Though it all looks different now,
I know it's still the same
Everywhere I look you're all I see.
Just a fading fucking reminder of who I used to be.

I just want something I can never have

----
Nine inch nails får börja min morgon, med energidricka och läsning innan jag sminkar ögonen svarta och rosa , tuperar mitt blekta hår och tar på mig rosa randiga stayups och kort kjol.

Snart kommer min underbara pojkvän på besök, jag ska överösa honom med pussar och leenden, det förtjänar han. Han står alltid vid min sida, även när jag knarkar fast han förkastar droger och absolut inte vill att jag missbrukar. Han förtjänar mer än jag kan ge, men jag ska ge allt jag kan.
Han står ut med pendlande humör, mitt hetsiga humör.
Han är där när jag är psykotisk, han är där mitt i ångesten.

Jag pendlar mellan att idealisera och nedervärdera helatiden.


Dessutom kommer min ängel idag, min Marie!!
Jag har saknat henne i dimman, jag har i min skam inte kunnat ringa henne.
Antar att fler och fler piller kommer försvinna mellan mina läppar.
Dåliga anledningar i huvudet för att ta fler och fler.
---------

20:26

Fler och fler piller slank ner under dagen
Han kom med ömhet, trygghet och pussar, men ändå någonstans så letade den sig in.
Ångesten med sina vassa silver klor. Den frätande, klösande ångesten
smög sig in och leendena rann av mig, ögonen blev frånvarande i benzodimman.

Sedan fick jag änglabesök, pussar.
Hon låg i mitt knä och jag skakade av ångest och hoppades hon inget märkte.
Hon höll min hand i hennes och jag log.

Nu ensam tänker jag på det kalla stålet smeka min hud.
Men jag kan inget göra.Jag gör så många besvikna då.
Det är det enda jag vill göra.
jag vill lägga mig ner och skrika efter det jag egentligen vill ha.
Dolcontin.
I crave!

Jag ska nu skakande lägga mig under min filt, inte stoppa fingrarna i halsen, inte skära,bita,riva eller bränna utan titta på Gia för att lugna mig.
----
23:43

jag breder ut mig på sängen sluter ögonen och känner mig själv flyta iväg
Jag flyger in i dimman.

Inlagd på stensjögatans psykos enhet.

Och nu kommer den, ångesten med sina vassa klor, jag försöker mota bort den genom kemisk substans i vanlig ordning. Men jag kan ju inte fly förevigt? Eller kan jag det?
På inskrivnings samtalet satt jag fortf bedövat hög och försökte att besvara deras frågor och skratta när dom skämtade, men det blev svårt. Jag hörde hur osammanhängande jag lät när jag skulle förklara varför jag gick in på avgiftning.
Ungefär en månad ska jag vara här.

you make me forget myself
I thought I was someone else
someone good

Alla verkar röra sig framåt och jag färdas endast bakåt och runt, runt,runt i spiraler.
För att tysta oljudet i huvudet ska jag försöka titta på filmer och svälja ner några xanor.
Ännu en gång vill jag bara ge upp.

texter från avgiftningen.

8/2 2009

Med fötterna på golvet går jag framåt men jag färdas bakåt.
Marken borde vara fast men rämnar under mig.
Väggarna går som i vågor och kommer allt närmre.
Med kniven hugger jag om och om igen.
Salta tårar droppar från mina kinder.
Jag hör ett skrik, är det mitt?
Dimman tätnar, förnuftet ersätts av ångestskrik som svävar genom den trögflytande luften
som inte längre är lätt att andas.
Med klor drar dom ut den sista magin.

--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----

Ditt tålamod är oändligt, ditt hjärta är av stål om än fyllt med känslor.
Du står vid min sida som ingen annan.
Lille vän du skriker av närhetsbehov .
Jag kan inte uppfylla dina krav, men jag vill.
Jag vill strö min magi över dig så du ser, så du kan se in i mina dimensioner.
Du döljer dina svarta sidor med en perfektion som sällan skådas.
Dina läppar vill möta mina och jag önskar jag kunde lätta ditt tunga sinne.
Jag ska visa dig magi baby, du ska få se.

texter från avgiftningen.

8/2 2009

Nu, i detta ögonblick längtar jag.
Magiska kyssar, äkta leenden och en hand i min.
Ett glas vin och förtrollande ögonkast.
Jag vill känna hjärtat pumpa ut glädjerus.
Skyddande musik och lyckodansa tills jag kollapsar.

--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----

Jag vill titta djupt in i trygga ögon, veta att ingenting kan skada mig i detta ögonblick.
Kan livet bli så magiskt, så tryggt?
Är vi änglavänner, vi två skadade själar?
Ingenting ska få ta våran magi ifrån oss.

--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----

Verkligheten dom lever i må vara skrämmande men min tillför magi i tillvaron.
När jag tittar på dig, ängel, då vet jag att jag inte är där ensam längre.
Du finns med mig, magin lyser om dig och ingen ska någonsin få ta det ifrån dig!

texter från avgiftningen.

7/2 2009

Ångest som river, panik som letar sig fram genom kroppen redo att slå ut all funktion.
Oro som tiger till den grad då världen vänds upp och ner. Snurrar bak och fram.
Blicken flackar och ögonen fylls av något som ska likna tårar. Dimman tätnar.
Tankar snurrar på högvarv, fångas upp utan sammanhang och gör förvirringen total.
Plötsligt känns helt befängda saker helt normala.

--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----

Ängladamm vill jag sprida runt dig.
Jag vill ta din hand och dra dig till mig.
Följ med mig in i dimensionernas värld.
Ängladammet ska göra dig fri från gråheten.
Om jag söker din blick älskling, tittar du bort?
Jag är säker på att om dina ögon möter mina så finner jag magin.

--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----

Vi kan övervinna deras desperata försök att få oss att ställa oss i ledet.
Magin gör att dom inte kan röra oss.
Jag ger dom ett sockersött leende när jag vänder mig om och går.

tankar från beroende centrum.

8/2 2009

Det svarta har sugit ut all magi. Ångesten klöser sönder all färg.
Jag finner mig själv liggandes på botten frenetiskt klösande,
grävande för att komma ännu längre ner. Jag vill veta var den riktiga botten är.
Du ber mig titta uppåt, klättra mot ljuset, klättra mot magin.
Flyga uppåt, inte med drogens vingar utan vingarna bestående av magin vi skapar. Med änglavingarna du skänker mig. Men jag ligger kvar i en hög i det stora svarta i en en atmosfär av tvivel och desperation.
Drogernas löften är tomma nu, men ändå blir man inte kvitt suget. Löften om änglavänskap och magiska stunder tillsammans får mig att le medans jag fortsätter att gräva för att kanske hitta dödens skatt. Det är ensamt på botten, det är ett kargt landskap med svarta skuggor som omger mig. Ibland vänder jag blicken uppåt för att se ljuset och alla magiska färger blir svagare för varje andetag i det svarta. Men varje ord från dig gör dom något starkare, dom blinkar till som för att påminna mig om att dom finns till.
Säg mig ängel, är mina vingar svarta? Är jag dömd till att gräva efter misären för evigt?
Jag vill leva i det ljusa, i vårat ljus. Med färger i neon som omger oss.
Men du ska veta, ängel att det är en lång färd uppåt. Det svarta har sina klor djupt inborrade i min hud. I det svarta finns viskningar som förkunnar att jag förevigt är fast.
Jag betraktar ljuset och färgerna på avstånd och för varenda sekund lämnar magin min kropp.

tankar från beroende centrum.

7/2 2009
Institution,sterila korridorer och gula väggar.
Sjukhussängar och röda larm knappar.
Här är jag fängslad på gott och ont.
Akuten strippar bort magin och ersätter den med förtvivlan.Men dom ska inte få ta mer av mig.
Dina ord återger mig lite av min magi och jag kan skratta ett lättsamt skratt trots att ångesten har borrat sig in under huden och sitter där som en ovälkommen parasit.

en text följer nu, som jag också skrev på avgiftningen. Tyck vad ni vill, det är mina ord:

Den lilla flickan med dom sorgsna ögonen ler och skrattar för att i nästa sekund få den där stirrande ångestblicken , med ihopbitna käkar går hon apatiskt genom sjukhuskorridoren med sina för stora sjukhuskläder. Hon söker magi på ett ställa vars väggar bara är fyllda med skrik. Hon har länge sökt magi i drogernas värld och nu känner hon sig naken utan det falska lugnet och magin hon sökte där fanns egentligen inte. Maktlös och utan mening kvar vill hon nu förgöra sig. Söka magi i blod. Finns där ingen magi så vill hon ge upp. Hennes armar och ben är sönderskurna sedan många år. Händerna förstörda av cigaretternas glöd. Hon har ännu inte förstått att magin inte heller ligger i blodet.
Nu en gång för alla vill hon släppa allt och ge upp.

Hon tar ett djupt bloss på cigaretten med musiken som skydd. Hon hör rösterna, dom som påminner henne om hur smutsig hon är.Dom som visar bilderna, bilderna som får henne att skaka, bilderna som får henne att ge upp.
Rösterna som tar magin ifrån henne och suget, suget som styr alla tankar. Hon känner tårarna bränna bakom ögonlocken då hon vet att inte ens drogerna kan ta bort hennes smärta.
Dom upprepar att inget finns,att magin är borta, att hon är borta. Skammen växer då hon ser det framför sig,hon ser kuken, hon ser sin hand, hon tar pengarna. Minnena hon drogat bort, skakat bort kommer tillbaka i full styrka.
Hon minns hans manipulativa sätt, hon minns hans stank, lägenheten, allt vitt vin hon hällde i sig för att ens klara av att vara där. Dom säger till henne att allt var hennes fel.
Att det var hon som ville, utom sig skriker hon "det är inte sant".
"Billiga smutsiga jävla hora". Hon vill skrika för full hals men bara sitter som förstenad, skakig och med paniken som enda sällskap.

tankar från beroende centrum.

6/2 2009
Jag vill tro på ett liv utan kemisk substans och flykt.Jag vill tro att ett nyktert liv innehåller magi, men jag är övertygad om att det som finns kvar utan berusning är smärta och gråhet.
Jag vill tro på katternas spinnande, mina älskades ord och magiska kyssar och änglanärhet. Men just nu är det svårt att se något magiskt med ett nyktert liv.
Jag tar in min ängels ord och jag vill lita på att hon har rätt. Hennes röst är som sötaste honung,min älskade ängel.Hennes ord får mig att vilja kämpa trots att jag känner att allt är meningslöst.Hon sade att hon var min.Det finns inga ord att beskriva hur jag saknar henne.Jag glömmer aldrig kvällen på bodoni.Alla gånger jag varit i hennes famn. Att tänka på henne får mig att undra om kanske det går att vara utan droger.Just för tillfället känns det inte möjligt, men hon är en av mina största inspirationskällor! Ängel,älskade ängel min saknad efter dig är oändlig.Mina tankar går till dig.Kanske kan du inspirera mig till att sluta med drogerna.Det skulle inte förvåna mig,du är så stark. Du är du! Och det är det jag älskar.

Unhappy girl.

Unhappy girl
Left all alone
Playing solitaire
Playing warden to your soul
You are locked in a prison
Of your own devise
And you can't believe
What it does to me
To see you
Crying

Unhappy girl
Tear your web away
Saw thru all your bars
Melt your cell today
You are caught in a prison
Of your own devise

Unhappy girl
Fly fast away
Don't miss your chance
To swim in mystery
You are dying in a prison
Of your own device

run with me

158 piller säger jag och räknar maniskt men tappar räkningen.
Jag tappar kontrollen,jag förlorar konceptet, yeah you name it.
Verkligheten är längre bort än någonsin,jag faller nu....jag blir bara mer galen för varje sekund.
Jag får inte äta.Och jag hör saker hela tiden nästan. Och jag har nog sabbat min inläggning, och det kommer inte funka jag måste in nu...jag behöver konstant vakt.
Jag är så oberäknelig och väck att jag inte fattar själv. Jag är uppe i 17 piller om dagen men jag känner mig så bräcklig.Jag insåg att jag aldrig fattar när jag är full , för att jag brukar vara så normalt. Vara i dimman. I overkligheten hittar ni mig.Jag flyger så långt bort att jag inte ens hittar mig själv.
Ett litet snedsteg som jag gjorde för att förstöra ännu mer. Jag vet inte ALLS vad jag håller på med.
The doors får ta med mig in i sin dimma istället.
FLy,fly,fly lite till!!Det finns ingenstans kvar att gömma sig, nu är jag totalt blottad för fienden att hugga mig.
Run with me, run with me,run with me......................................let's run!
meningslösheten går inte längre att dölja. Det är skrivet på väggen.
Jag har läst mellan alla rader , jag har provat alla sätt,men nu inser jag att det är ett faktum.
Hur ska jag orka detta?jag är fullständigt utmattad samtidigt som jag är psykos-manisk.
och det svänger och svänger och svänger.

Om jag inte kan bli inlagd där så vet jag seriöst inte vad jag gör med mig själv.
Jag måste fixa detta på något sätt. jag måste.

please don't strip my mind.

På avgiftningen fick man varken ha mobil eller dator och eftersom jag var där p ga droger så fick jag inte ta emot besök.
Dagarna var tuffa, riktigt tuffa och man kämpade med abstinensen, den nya nykterheten som kändes värre än någonsin.Jag hade glömt vilka problem jag har när jag är nykter.
Jag hade glömt mina psykiska problem. Och självskade beteendet gjorde sig påmint andra dagen då jag hörde röster och började hata mig själv igen.Jag bröt ihop och grät som en liten unge.
Krossade min smink spegel och gjorde patetiska försök att skära mig på smalbenet med skärvorna.
Jag började gråta ännu mer när det inte gick och tryckte på larmet och lät allt ligga på golvet.
När folk börjar strömma in för att se vad som försigår hulkar jag fram "Ta bort den!Släng den!"

Nästa dag fick jag en rumskamrat, jag nämner inga namn här, men en kvinna i 60års åldern.
Jag kom till att gilla henne jättemycket och vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Hon är nykter alkoholist, men hade stoppat i sig för mycket sobril under två veckor och fått ett ep-anfall. Vi passade perfekt som rumskamrater.

Vi var en salig blandning där på avdelningen. Alkoholister, heroinister och piller trillare.
Det var inte som på psyket ,där alla är tysta, utan här snackades det vitt och brett om allt möjligt. Och vi alla hatade fläkten i rökrummet som gjorde att vi nästan fick skrika till varandra.
Jag träffade även en Bi-Polär kvinna som påminde mycket om mig själv.FÖR MYCKET!
Det var läskigt för det var som att titta fram i tiden.som en spegel nästan.
Några hade överdoserat heroin och en av dom hade varit död i en halvtimme sa han, men fick adrenalin spruta. En av heroinisterna gav upp efter någon dag,skrev ut sig själv.
Jag önskade honom lycka till och fick en klapp på axeln som svar.
Han hade även skurit upp sin handled och jag bad om att få se stygnen, dom var många.
Det blev mycket lånande av deras telefon och jag upptäckte snabbt att tv 4 sänder House varje dag klockan 3!Vi hade bara 1an,2an och 4an på tvn.

Ångesten kom som ett brev på posten varenda dag och nästan varje kväll blev jag psykotisk.
Trots stabiliserande/kramplösande hade jag (och har) ENORMA humörsvängningar.
Dom började trappa ner benzot med stesolid.
Det var så ensamt, men tack vare musiken och mina medpatienter överlevde jag.
Alla pratade med varandra och man berättade alla möjliga grejer från ens liv.
Jag blev mycket fäst vid min rumskamrat,så jag blev lite ledsen när hon blev utskriven igår men självklart glad för hennes skull .


För någon dag sedan skulle jag lämna urin prov. Ett bevakat sådant självfallet.
Det tog mig tolv gånger på toaletten och ca 2 timmar att få fram tillräckligt mycket trots att jag var riktigt kissnödig och druckit massa saft och kaffe.
Jag hade även (och har) häftiga drömmar, så en natt råkade jag slå ut ett glas saft i sängen.. trodde fan först att jag kissat på mig men upptäckte att det var saft XD.
Jag snackade även i sömnen och sade :"Nej..nej" och "Åh nej"
enligt min rumskamrat iaf :p

Jag hade extrem ångest nästan hela tiden och fick tillbaks minnen som jag hade drogat bort.
Hemska minnen, händelser som jag skäms över, händelser som gör alldeles för ont för att säga till någon.Men jag samlade mod och har berättat för två personer om dom.
Jag klarade mig igenom den värsta abstinensen, jag är stolt över mig själv.
Läkaren var också stolt och sa hur mycket resurser jag har, kul att höra,svårt att tro på.

Jag träffade även en kurator där och pratade vitt och brett om allt möjligt om mig själv och mitt förflutna.Hon tyckte jag var väldigt verbal och kunde sätta ord på mina känslor på ett bra sätt, det har jag aldrig hört förr så jag tar det som en komplimang.

Nu är jag hemma igen och känner mig bräcklig,som tunt tunt glas.
Jag skiftar mellan apati i dimman ,extrem-ångest,ilska och manisk lycka.
Och snabbt går det,jag hinner inte med själv.

RHCP-Strip my mind <>

Bob Dylan-I want you <>

jag klarade mig igenom dagen med dom låtarna på repeat.

OMG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är fan ett tecken från gud!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Dylan skivan jag lyssnar på hackade så jag bytte låt och då började hela albumet om från början med en låt där han sjunger "Everybody must get stoned"... jag börjar undra?


det är nu helvetet börjar.I sekunden jag tog steget utanför avdelningen.

Tillbaks från avgiftningen.

Kanske ska börja berätta vad som ledde mig dit, om mitt totala psyk-bryt.

Jag kunde inte sova på hela natten trots både zeldox (som är mycket starka),propavan och imovane...jag var klar vaken och det resulterade i att jag blev psykotisk och började prata med väggarna som svarade mig och jag babblade på en massa nonsens som ingen förstår till mig själv och till alla andra möjliga saker som till vattenkokaren och termosen.Och det i sin tur ledde till flera panik attacker innan klockan ens blivit 11. Efter övertalning väckte jag Alex och storgrät hysteriskt. Sedan sade han något som jag tolkade fel och det blev kortslutning i hjärnan, så jag skriker på honom för full hals och smäller igen dörren, kastar min mobil åt helvete och går till balkongen och tänder en cigg. Jag specifierade precis att han INTE skulle följa efter men han kom och jag hörde något om en kniv, så jag skrikandes tar en kökskniv, fortfarande med ciggen i handen och springer mot honom för att hugga. I mitten av allt detta inser jag plötsligt vad jag håller på med och vänder mig och springer tillbaks till balkongen och börjar hugga mig i låret om och om igen (som tur var så var kniven rätt trubbig) medans jag skrik gråter "Jag orkar inte mer nu!" och liknande grejer. Alex kommer och tar givetvis kniven ifrån mig och jag gör inget motstånd. Det är någonstans där jag inser att jag måste in.

Så jag sätter mig i en taxi som Manu min kära vän betalade och åker in till beroendecentrum akut. Utan dig Manu, vet jag inte var jag skulle vara jag är sjukligt tacksam, du är den bästa vän man kan ha.Du har stöttat mig längs med hela vägen.Dina små meddelanden ingav mig hopp och styrka.Jag kan aldrig tacka dig nog.

Väl framme får Manu inte sitta med mig i väntrummet,så jag sitter där själv och skakar och gråter, abstinent som aldrig förr.Jag behövde inte vänta länge denna gång, och självklart hade dom plats denna gång :p

Dom sade till mig att dom skulle visitera mig och jag fick ta på mig ett sjukhus nattlinne och ta av alla kläder (även trosor), sedan visiterade dom mig.... i båda hålen så att säga
jag blev ass-raped av en manlig läkare, det var mindre kul.
Sedan ledde dom mig in på avdelningen, jag var psykostisk och abstinent, ett vrak...och så sliten var jag.Akuten var ungefär som på psyket , förutom att man hade tv på rummet istället för att ha ett dagrum.Och så var det rök-tider i rökrummet.

Världen har stannat.

07:26
Jag gillar dom här tidiga morgon timmarna även ifall jag inte är vaken då oftast, när jag tar medicin. Jag gillar när gatorna är tomma och det är tyst ute. Världen har stannat. Jag gillar känslan av det.
Ingen sömn inatt heller, det blev bara massvis med ångest och film.
Trots att jag hade tagit både zeldox, propavan och imovane så kunde jag bara inte somna.
Nu dricker jag kaffe och funderar på vad jag ska göra tills klockan blir ett.
Jag minns mitt kaffe pimplande och placebo lyssnande inne på psyk nu.
Alltid en kopp kaffe och två cigg i rökrummet precis när man vaknar. Usch jag hatar psyk!
08:20
Jag skriker åt väggarna, skrattar maniskt åt konstiga frågor. Trots noll sömn inatt är jag manisk nu, över pigg och dricker kaffe, kanske inte så smart?
10:00
Jag lovar dig, hörnor är farliga, kanter av alla slag då jag fallit över min kant nu.
Krossat glas i stora bitar.Tryck på mina knappar någon!
Tryck DELETE, Tryck ESCAPE. FLY!!!!!!!!
spring lilla vän, spring för allt vad benen bär dig.Spring långt bort ifrån all misär.Spring till ett ställe där dom aldrig hittar dig igen, göm dig under filtar så dom inte ser dina svarta tårar.Göm dig undan för strålningen.
Spring i evigheter,fly världen lite till. Jag tappar helt greppet om verkligheten nu.
Jag förstår mig inte på klockan eller dagarna.Jag är inte i verkligheten alls, jag är borta nu.
Jag glömmer saker ,efter någon timme kan allting vara bortsuddat.
Paniken växer och jag tänker och ser mitt eget blod spillas. Men när jag tittar på armar och ben så finns där inga sår.
Jag tyckte att det kan minsann vattenkokaren säga till termosen själv.
Ångesten kommer övergå i spya som kommer att övergå i ångest igen, onda cirklar och spiraler.
Kallt stål öppnar huden och får mina röda tårar att komma, jag gråter blod i brist på riktiga tårar.Jag har glömt hur man gråter.Flashback....jag ser honom.Ville jag?
Jag skär mig inte längre men jag måste säga att det lockar nu när ångesten är högre än någonsin.
Jag springer omkring och halv skriker att jag måste skära mig, ingen är hemma förutom Alex som sover. Så det är ju fritt fram.Tre timmar kvar tills beroendecentrum ska ringa.
Grejer i mitt huvud försöker övertyga mig om att skära.
Men du, det är ju farligt på golvet! Rutigt är det, mönster flyter samman bara.
Jag bryr mig inte om jag blottar mig för mycket i denna bloggen, men jag måste skriva av mig, skriva ner tankar,insikter osv. Varför jag låter folk läsa? Det finns alltid folk som kan gotta sig i ens misery. Dom få vännerna jag har vill nog veta hur jag egentligen mår. Och läsa mina tankar kanske vad vet jag.Jag skiter fullständigt i om jag har "olämpligt material" här.Jag måste kunna få skriva av mig om allting.Men det kan jag inte ens nu, det kan man kanske aldrig?
FORSAKEN ber mig ge upp som vanligt,denna gången känner jag mig märkligt nog dragen mot att ge upp helt.Lämna in. TOMHETSKÄNSLA?
Jag tänkte att idag ska jag inte gömma mitt mående bakom en mask av maniska skratt!!
Men jag kommer gömma det ändå,man är ju vältränad...

GAH!!!! Nu börjar jag tvivla på mig själv.Nu börjar självhatet, det får bara inte hända.
Jag får aldrig tvivla på mig själv, ALDRIG igen.
Inte tvivla,inte nojja,SLUTA NU FÖR FAN
in till beroende igen.

Jaha en lång dag och jag lyckas glömma halva dagen.
vaknade,för jag lyckades somna(!!) gjorde te och insåg att mjölken var slut,tog mina piller, tog på mig kläder och gick ut till bussen.Med Alex hjälp lyckades jag ta mig till Maria Malmö och väl där får jag träffa en jättesnäll sjuksköterska, en man. Han sa att jag skulle få en tid nästa onsdag ( men det uppfattade inte jag först) till deras läkare. Och då frågade jag honom "Men vad fan ska jag göra nu då?Ska jag gå tillbaks till beroende centrum?" Och det skulle jag, så för att inte tveka eller vända och springa sticker jag och Alex dit direkt.Jag, förvirrad och väldigt nära att förlora förståndet babblar på om energidricka och att tändaren är sönder.
Och bristen på affärer var sjuk.Där vid dalaplan, fanns bara polska affärer och kebab ställen.
Han skulle tvinga mig att äta så han beställde grillspett som jag tog någon tugga av.
Sen precis vid beroendecentrum kommer Manu ut! En trevlig överraskning.
Sedan kom då den långa väntan på läkaren. Fick prata med en skötare som skrev in mig, han ville även leta igenom min väska på jakt efter knark,piller eller vapen.
Han frågade extra "Du har väl inget farligt på dig nu?" och jag kunde inte ljuga, jag insåg att jag hade några rakblad så jag tog fram dom, trodde det var alla men hittade ett till i en hemlig ficka.
Sedan trodde jag verkligen att det var alla, men nejdå han hittade minsann ett till :p
När läkaren väl kom var jag så desperat av cigg brist och abstinens att jag tog en snus som jag då var tvungen att slänga.
Läkaren sa att dom inte hade platser lediga och han ville skicka tillbaks mig till Maria Malmö så jag skulle få träffa deras läkare om två dagar alltså på onsdag(redan där lät det skumt) och så gav han mig piller.
Imovane och Tegretol, tegretol mot kramp eftersom jag tagit benzo i mer än 6 mån.
Fick även det flytande först, det var äckligt som fan.
Sedan kommer den eviga väntan på pillrena, till slut kommer en sköterska och frågar om jag vill ha kaffe och jag tänker "sure,vad som helst som tar bort denna äckliga smaken"
När hon kommer med pillrena berättar jag för henne att jag ska träffa en läkare om två dagar.
Då säger hon "nej men läkarna där är på kurs på onsdag". Jag grips av en inre panik och frågar henne vad jag ska göra. Hon skulle prata med läkaren jag träffade men han hade gått hem självklart. (Tough Luck!!!) Så vi kom fram till att hon skulle snacka med honom imorgon och sedan ringa mig vid 1. Hoppas verkligen att hon inte glömmer!!!!!

Sen tog jag mina piller och stack.insåg att jag inte hade någon tändare,köpte en i en affär som jag faktiskt hittade skumt nog.Fick en komplimang för mitt äckliga slitna hår.
Sticker hem till min far där jag beklagar mig för min bror högt och länge , springer omkring och halv skriker. Sedan skulle jag då träffa Jussi, jag har inte träffat henne på nästan ett halvår.Jag minns inte ens varför jag "hatade" henne, eller som hon själv sa, typ hey,jag hatar ju inte henne.
Trodde det skulle bli skumt, men på något sätt gick det hur bra som helst.

Nu sitter jag här och måste klara mig genom natten.
Ångesten river och biter.Lugnande fick jag ju inte.
Vem är jag utan allt skit i kroppen?
Man blir lite nyfiken.Det var så längesedan man var nykter.
Så längesen jag inte gick på piller.Jag undrar nu,har jag förlorat mig själv?

01:19
ja då får man väl ligga och vrida sig i sängen ett tag och hoppas på sömn.

Shattered Hope.

Paniken växer och jag vet att jag måste in någonstans, jag behöver verkligen bli inlagd nu.
Blir det inte på beroende så blir det på psyk.Rättare sagt på psykos enheten på stensjögatan.
Dom föreslog det för mig så vi får se hur det går.
Jag måste verkligen in. Sitter och dricker kaffe och funderar på om drömmen var verklig.
Mina sjuka drömmar tar hela dagen att glömma.
Nu ska jag snart till Ari ,får se vad som händer idag.Blir väl film antar jag.
Imorgon MÅSTE jag gå till Maria Malmö, men kommer jag våga? Eller kommer jag skita i det och knarka istället?Det senare alternativet verkar mest troligt. Men vad fan!
Jag vill nästan skrika på mig själv.Jag är arg,jag är förbannad,jag är till bredden full av ångest,jag är abstinent,jag är trött så trött på detta nu. Ge mig bara mina benzo så jag kan fortsätta min förstörelse.Men så funkar inte världen lilla vän. Jag föddes inte igår, jag vet det.
Jag vill både ha kakan kvar och äta den på samma gång.

Är jag glad att jag är i livet?
Mitt humör och min sinnesstämmning ändras så sjukt under dagen så vissa stunder kan jag älska att jag är levande och känna nästintill eufori över ingenting.
Men sedan kan det skiftas och jag får extrem ångest och panik och bara vill dö.

Saker och ting är annorlunda i min värld, och du har inte tillträde dit!!
Jag är ensam i dimensionerna. Ensam hur mycket folk det än är runt mig.
Jag minns när jag insåg att jag var helt ensam i min värld, i mina dimensioner att ingen annan känner som jag gör, att det inte är verkligt för någon annan.
Jag bröt ihop totalt och grät hur länge som helst.

Ångesten är stark och den här gången är jag inte starkare, nu utan skyddsnätet benzo vet jag att jag inte är starkare.Och att svälja några imovane hjälper inte mot abstinensen, ändå gör jag det i hopp om lite lindring. Nu har det gått för långt, jag måste egentligen in idag men jag får stå ut tills imorgon. Jag skakar något otroligt på händerna, och det kryper i kroppen.
Jag äter inte och sover knappt.
Får väl bättra på sminket sen igår, ta på mig min döskalle keps och gå mot bussen.
Röka en eller två äckliga polska Marlboro och låta musiken ta med mig bort.
Jag lär skriva i min ångest inatt någon gång.
Få tankarna på svart och vitt. Då vet man att dom inte är en illusion.
Då vet man att dom finns och är verkliga.Åtminstone för mig.

it's easier to run.

Jag var på beroende centrum akut i torsdags...Men det enda dom gjorde var att hänvisa mig till Maria Malmö och jag var så uppgiven att jag inte ens började skrika på honom.
Det är fan ta mig AKUT!! Men självklart skickade dom hem mig.
Helvetet fortsätter, och jag fortsätter. Trodde han verkligen att jag skulle våga komma in igen?
Jag vet att jag måste ta mig dit, men det är fan svårt. Det tog tillräckligt av mitt mod att gå in i byggnad 90, hur ska jag våga igen?Det är så mycket lättare att fly.
Jag är dessutom bra på det.Jag har gått ner 2-3 kilo och väger nu igen 43 kilo.
Wtf!! Ja jag klagar inte, men det är nog inte bra om jag går ner mer än så.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Allting är i obalans bara för jag inte har mina benzo. Jag pallar inte abstinensen.
Nu ska jag ut och ta en tur in i förstörelsen igen. precis som vanligt.

Jag går sönder!!

Galenskapen har ingen början och inget slut.
Detta slutar inte.Det finns ingen början och definitivt inget slut.
Det är som en enda lång utdragen panikartad dag som inte slutar.
It goes on and on and on.
Vågar inte be om hjälp då jag inte vet om jag vill sluta.
Gråter maktlöst med en ständigt växande panik i bröstet.
Jag vet att inget kan lugna mig.Jag har inget lugnande och det verkar som förra nattens galenskap kommer upprepas igen.Det gör ont att andas, det kryper i hela kroppen i fingrarna speciellt, jag är inte i verkligheten och jag ser som en dimma.Jag försöker koncentrera mig på att inte skrika.
Jag har numret till beroendecentrums akut nu, och Mannu rådde mig att gå dit.
Jag vill bara gråta ännu mera när jag ser numret, min egna lilla skatt.Min hemliga skatt.
Ingen ser igenom, men jag är sjukt desperat.Just nu vill jag bara lägga mig på marken och skrika efter benzo.Skrika efter vad som helst som tar bort detta.
Funderar på alla piller i medicinlådan, undrar just om dom skulle ha någon effekt...om jag tog alla?Funderar på att skära, bränna, bita, riva.
Jag vågar inte berätta om mina problem.Jag vågar inte jag skäms.Jag skäms verkligen.
Tårarna rinner och jag går sönder nu.Jag går itu.JAG GÅR SÖNDER NU.
Det enda jag vill göra är att proppa mig full av benzo,morfin och röka.
Jag vill försvinna, jag vill dämpa ångesten,jag vill inte inte inte inte mer nu.
Och det finns inget jag kan göra säger dom.Dom upprepar hur det är lönlöst,hur jag inte kommer kunna leva.Håll käften!
psyk-bryt!!!!!!!!!!!!!!
Jag lutar mig över toaletten och all mat kommer upp igen.
Jag orkar inte mera nu, jag behöver något vad som helst.
Jag håller på att bli förlorad.

My empty bottle < 3

madness.

Jag bara knarkar och knarkar. Allting faller runt mig.
Vad ska jag göra jag kan inte sluta.Vill inte kanske?
Jag kan ta mig till beroende centrum akut, men vill jag verkligen bli fri från det?
Tar dom mig på allvar? Knappast.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, abstinensen sliter i mig.
Idag har varit en dag i raden av alla som glöms bort eller smälter samman till en massa.
Jag vet inte ens vilken dag det är idag.Jag tror det är Tisdag men jag vet inte säkert.
Jag vet inte vad eller hur jag ska göra längre.
Det känns så jävla hopplöst!!....
'
01:15
Hey, nu är vi komplett vansinniga! :P
Nu ska jag "ut och gå" en liten runda.

en evig jakt

Vad hände med "this time i will not run" ? Vad hände med det?
Denna ständiga flykten dödar mig.
Jag kan inte ens njuta av ruset för psykoserna jagar efter mig.
Jag vet att jag måste stanna.Se mig omkring och inse att jag har problem, men det tänker jag inte göra, det vågar jag inte göra.

Jag var hos psykologen, men fick verkligen inte fram ett ord knappt om hur jag kände mig och hur jag mått dom senaste dagarna.Jag var oanträffbar i dag, det gick fan inte att nå fram till mig.
Jag skulle egentligen gå med i det där projektet idag, det för sjukskrivna som vill skaffa jobb, men det sket sig ju, för jag var helt lost och sa typ ingenting om det. Jag sa att jag inte vågade eller något sånt, FAN det måste jag ändra.

Abstinensen kommer i vågor hela tiden.Hur fan ska jag klara mig utan något lugnande?
Jag bara knaprar imovane för att stilla abstinensen och ångesten, men det lyckas inte så bra.
Allt har kommit till en punkt där jag inte vet om det kommer bära eller brista, jag vågar inte spekulera utan försöker bara leva "som vanligt".

03:18
Jaha jag kan inte sova...ska försöka nu igen men det kommer nog inte att funka.

Flykt!Flykt!Flykt!
Jag flyr jag springer så långt jag kan.
Jag bara flyr fältet för det är lättare.
Dom förstår inte att det blir en ond cirkel.
Jag springer för mitt liv, jag snubblar och jag faller även ibland.
Jag försöker springa ifrån mina problem, knarka bort mina problem.
Det enda som inte är bra med det är att det bara gör problemen värre sen.
Men jag lever i ögonblicket.Jag lever i nuet och i dimensionerna.
Och därför funkar det bra.
Jag är på konstant flykt.
Bloody pleasures och cigg brist.

02:08
Får väl sova nu antar jag, om det går.

what's really going on?

Jag lever på instinkt nu, det har jag nog gjort länge.
Dagarna och veckorna bara går förbi, kvittar väl vilken dag det är?
den 24 januari, jasså? Det säger mig ingenting, det får mig bara att få ångest över alla dagar jag förlorat.
Idag blir det överlevnad och film kväll med Ari.
Jag är egentligen helt förtvivlad, och ångesten bedövar mig.
Jag är desperat och förvirrad.Men det får jag försöka gömma under ytan.
Alla dessa slitande känslor framkallar sjuka situationer,och tal i huvudet.
Skriver när jag kommer tillbaks.

abstinens

åh då så.
onsdagen i sin korthet.
Psykotisk på väg till läkaren, panik på bussen och en tant som tyckte om mitt färgade hår.
Väl hos läkaren börjar han snacka om att jag röker, och då får inte han skriva ut benzo till mig för han kan förlora sitt jobb.Så för att jag ska få benzo måste jag vara ren, alltså lämna ett pisse prov som är negativt och då får jag mina benzo. Han frågade mig om jag ville lämna ett nu, men jag sa bara "det är inte lönt för det är positivt". Och det kommer det vara i några veckor till!!!!!!!!!!
Han frågade även varför jag gör det och vilken effekt det har på mig.
Han tyckte inte alls att jag skulle göra det ,då det är en liten hallucigen drog.
Han tyckte inte jag skulle göra det alls eftersom jag redan är ja inte i verkligheten.
Det hade han väl rätt i.
Han kom också med varnings talet om att jag kan få ännu mera psykoser av det.

Så utan benzo alltså. Jag känner mig naken nu när ingenting jag brukar ta, eller göra kan göras längre. Känner mig lämnad åt vargarna.Lämnad utan några lugnande,lämnad att gå igenom ett helvete.Varför skrek jag inte på honom, bad om någonting alls lugnande vad som helst?
Nej jag bara satt där iväg i en annan dimension och skrattade.

Med ångesten vid min sida och psykosen inne i mig går jag till apoteket helt väck.
Och får bara hämta ut imovane, går sedan med jobbiga steg hem till Marie och sitter hos henne ännu mera väck.
Efter ett tag gick jag hem, och senare skulle jag träffa Ari.

Stack ut och träffade honom på triangeln. Sen gick vi till honom och kollade på "gökboet" som för övrigt är riktigt jävla bra. Vansinne på hög nivå.
Jag satt och bara log och as garvade åt allt vansinne. Jag tyckte det var underbart.
Sen såg vi "det nya landet" tror jag den hette. Den var också rätt skum.
Sen slutade bussarna att gå, så då får jag vänta tills halv 6 ungefär.
Väl hemma slänger jag i mig två imovane och min morgon medecin och lägger mig ner för att sova. Men jag vänder på mig, hör grejer, hallucinerar och kämpar mot abstinensen.
Lyckades somna någon gång, och vaknar av att min mamma kommer hem.Kl 5!!!!
Jag skulle ju passa min syster på dagen, det sket sig något så otroligt.

Jag kämpar i all abstinens att försöka vara någorlunda lugn.
Nu ska jag ut och träffa teo ( av alla människor) och supa. Får se hur det går, skriver om det sen.
over and out.

I'm a fucking work of art.

Jag är helt fucking otrolig.
Igår natt väldigt full lyckades jag berätta för Alex att jag tydligen fortfarande har känslor för mitt ex och senare att jag varit otrogen med en tjej två gånger.
Sen får jag en chock när han inte ligger bredvid mig när jag vaknar. smsar och får reda på allt detta, för det hade jag inget (VERKLIGEN INGET) minne av.
Så jag får sitta i telefon i en timme och försöka fixa skadan, men skadan är ju redan gjord.
Fyfan jag är helt un-fucking-belivable.

20:37
Och trots omständigheterna lyckas jag fixa allt till det bästa för mig :p
Jag är komplett galen alltså.
pallar inte gå in på detaljerna men det var fruktansvärt lätt att lösa problemet.
Kläderna flög givetvis av.Så enkelt var det. lol.

23:57
Idag har jag bara gått omkring i benzo abstinens och mani, men jag kollade på president installationen innan faktiskt. Obama var cool när han skulle svura eden, han stakade sig menb tro mig fan att han var nervös alltså.

I fuck you to make the pain go away.

Jag hatar känslan av att känna sig ovärd någon. Jag fick den precis av en så dum sak.
Varför känner jag mig alltid ovärd personer? Varför kan det inte vara tvärtom?...Ah fan det är tvärtom . Dom är inte värda mig!
Det är inte olagligt att ha lite självkänsla även ifall jag tror det.
Jag har lärt mig att uppskatta mig själv lite mer nu, på senare dar. Det är någonting jag aldrig gjort innan så det är sjukt.Men det är bra för självinsikt och självkänsla är alltid en positiv sak. Iofs Självinsikt kan vara jävligt jobbigt. Att veta för mycket, som jag gör. Känns det som iaf.

Jag är inte ovärd någon, jag är inte sämre än alla andra!!
(Eller?)

Har varit hos Marie, sket naturligtvis i mötet och stapplade in med två dagar gammalt smink på systemet och köper en strawberry sparkling och två Xider.
drack en cider och har strawberryn kvar
Jag köpte också godis i förebyggande syfte. (lol)
Så jag väntar väl på en väldigt konstig Alex ( jag börjar tro att jag smittat honom med min sjukdom eller något!!!) och på att få dricka lite. Lyssnar på purple Haze och sjunger med.
Jag hade nog varit en rolig syn nu.

Idag har måendet skiftat en del...jag sprang omkring förvirrad som fan inne på Caroli med Marie.
Och kollade kläder och sånt skit.Sen satt jag lite avtrubbad och drack xider och lyssnade på manson.Sen åkte jag hem bara.Och nu diggar jag till rage against the machine.

I fuck you because you're famous.
I fuck you for your money.I fuck you so I can feel something instead of nothing at all.
I fuck you because you're beautiful.
I fuck you because you're my nigger.
I fuck you because I am your whore.
I fuck you because you are a whore.
I fuck you for fun.
I fuck you for fun.
I fuck you because I can.
I fuck you so I have a place to stay.
I fuck you so you will protect me.
I fuck you because you're famous.
I fuck you for your money.
I fuck you to control you.
I fuck you so someday I can have half of everything you own.
I fuck you to fuck you over.
I fuck you 'til I find someone better.
I fuck you in secret.
I fuck you because I can't remember if I already fucked you before.
I fuck you out of boredom.
I fuck you because I can't feel it anyway.
I fuck you to make the pain go away.

Så här är din fråga besvarad!Nu är där inga frågetecken kvar, ser ni klart nu?
Ska nog gå "ut och handla" nu. Kan inte bestämma mig riktigt.
Har varit "ute och handlat" nu fick gå en enorm omväg också dessutom för affären var stängd.
Nu blir det Dylan och tankeverksamhet på hög nivå.
Jag har verkligen gjort mycket fucked up grejer nu under 2008. Fy fan alltså så mycket skit jag orsakat.Slagit mig flera gånger skurit sönder armarna, supit mig medvetslös,knarkat massa,psykoser och psykosavdelningar etc etc.
Men just nu känner jag att jag mår bra på ett mycket psykotiskt sätt. Jag är hela tiden medveten om psykosen men jag skiter i och bara lever ut den på olika sätt.På en massa olika sätt som kanske inte märks för andra men på massa sätt.Både bra och dåliga måste tilläggas.
Nu måste jag städa lite kan inte sitta still.
tillbaka från lite maniskt städande, pallade inte städa kliniskt som andra gör kanske, jag bara typ mys-städar lite så det blir lite mysigt XD.
Får ryck hela tiden och vill städa mer.

Jag har en drog som aldrig lämnar mig.Destruktiviteten.
Jag är en hora på destruktivitet. En slampa på självförgörelse, men det gör väl ingenting så länge jag ler med mina söndertuggade läppar?
Skämtar och skrattar maniskt men egentligen är det ett galenskaps skratt.
Men det ser ingen, ingen ser desperationen i mina ögon.
Nervositeten som ligger och lurar, ingen kan se hur jag faller samman i fogarna.
Det är rätt skrattretande hur jag blivit så bra på att sätta upp fasader.
Men nu mår jag som sagt bra på ett väldigt psykotiskt sätt. Men det är trots allt bra. Eller??
Det knakar och knakar i fogarna men jag är på toppen av en illusion jag själv framkallat.
Svårt att förstå? well jag är lite knepig.
Dricker strawberry sparkling och lyssnar på rage.
invirad i min ny inköpta älskade hello kitty fleece filt och min adidas jacka som var min storebrors innan. Älskar den.

Yeah, skulle haft en flaska till :p
Vnv =Lite små ångest och lätt förvirring med inslag av psykostillstånd.
Det är sådan känsla i deras musik, i deras texter....i vartenda taktslag känner jag känslor, jag känner när jag hör dom. Mia, du vet nog vad jag menar med att deras musik innehåller känsla?
HEHE vad jag är greedy när det gäller min alkohol.Plus att jag är grymt pervers!! LOL.
"Det är bara sanning fan!"
Det finns inte mycket mer jag kan göra än att fortsätta leva som jag gör.
Vänta ut uppåtperioden.Varför skulle jag vänta ut den? Det är bara att ta vara på det lilla man får åt gången. Det må vara psykotiskt men jag tar vara på det, det gör jag nu.
Det får fungera om än bräckligt psykos svammel.
Jag sträcker mig så långt att jag tänker dricka snaps i brist på annat, benzo, morfin, brass , dricka ja vad fan som. Bara svammel alltihopa.
Det här inlägget är totalt sporadiskt, totalt osammanhängande men fuck det.

It's all over.

Jaha gårdagen var sjuk jag gick med arri ända till Arlöv, det var sjukt.
Men det gick bra fast fy fan vad trött jag var sen när jag kom hem.
Men det var trevligt, hade intressanta samtal med en snubbe där, han hade mycket intressant att berätta.
Jaja nu ska man iväg till psykologen och sen blir det väl en jävel.
Var för trött igår.

Your bottles' almost empty
You know this can't go on
Because of you my mind is always racing
The needles' breaking your skin
The scar is sinking in
And now your trip begins but
It's all over for
It's all over for

You
For you
When you're on the edge and falling off
It's all over for you
For you
When you're on the edge and falling off
It's all over

I know what runs through your blood
You do this all in vain
Because of you my mind is always racing
And it gets under my skin
To see you giving it
And now your trip begins but
It's all over for
It's all over for


Skriver senare.