Ganja farmer

För att inte bli komplett galen försöker jag lyssna på ganja farmer och låtsas att jag inte är här.
Jag är på ett bättre ställe! Blunda och låtsas att inget finns längre.
Jag vet nästan säkert nu att jag inte kommer leva länge till.
Det känns i hela mig. Jag hade tankar på att ta lite för mycket piller och bara somna.
Men jag är starkare än så. Eller? hur fan ska jag veta nu...
Jag lever ett sjukt liv, kaotiskt kanske, jag vet inte längre..jag ser inte mig själv längre.
Jag bara lever, om än på droger. Det är inte lätt att bara lägga ner liksom.
Det är en jävla kamp, sen att psyket är värre än någonsin pallar jag inte ens gå in på.
Mitt vansinne är komplett.
Men jag flummar ju konstant inte kan väl jag må dåligt eller hur?
Det går ju inte för sig. Jag är krossad, men jag känner ingenting inte ett skit!
Jag lever i en annan värld där saker är på ett helt annat sätt.

Ute:

*Razorlove

*Amphetamine

*Alkohol

Inne:

*Flum

*weed

*thisbe < 3!!

*Fear and loathing in las vegas

*Pulp Fiction

No one knows

We get these pills to swallow
How they stick
In your throat
Tastes like gold

jag mår bra...eller?

ganja farmer

Jag vill ha någon, jag behöver någon annan , eller en drog för att känna mig hel.
Så ska det inte vara, jag ska kunna göra mig själv hel för fan.
Men nu funkar inte det och jag behöver någon här.
Men det finns ingen där, inte på det sättet som jag vill.
Hela jag bara skriker efter kärlek, närhet vad fan som helst bara jag slipper sitta själv skakandes och ta mina droger. Jag vill ha någon där som får mig att inte behöva ta dom.
Men den enda som gjort det planerar in veckovis när vi ska träffas och jag behöver mer kontakt.
Jag vet mycket väl att det är omöjligt och jag har noll förhoppningar om någonting alls.
Det är inte lönt att hoppas längre

00:40
Har varit med Thisbe idag, hade det otroligt kul och bra, är så glad att vi äntligen träffats.
Visste att vi skulle passa ihop.
Så tack för en trevlig dag < 333

Shattered.

Vad är det svåra i att vara nykter?
Vad är det som gör det så svårt för mig att leva ett nyktert liv?
Jag åker in och ut från akuter, ingenting fungerar.
Jag är så ensam, jag känner mig så ensam. Jag behöver någon där, någon riktig.
Jag behöver tröst, jag behöver verkligen hitta någon som vill vara med mig , någon jag kan vara mig själv framför som ändå finns kvar efter att alla hemligheter är avslöjade.
Men kommer det verkligen komma en dag då jag slutar skada mig själv?
Nu har jag ingen, inte ens Alex. Vad gör man i en sån här situation?


en text av mig:

Time is bleeding, tide is changing
I stand under the stars this night wondering if you'll ever come back
I know it's not that simple living my life
But I'm looking, I'm hoping, I'm searching for you

I need you, my saviour
save me from this hell
where are you? I'm calling, i'm dying by myself.

Time will never heal, will I ever feel?
alone in this world of ash
shattered dreams spred to dust over my naked soul

Hallucinations of your skin against mine
I look around and all I find is me trapped inside.
I take steps into the void, I trip and fall
I'm falling , falling , falling and slowly dying by myself.

Kill your heart.

Det gick hur bra på mötet med soc som helst. Dom var snälla och dom sa att dom skulle skynda på det hela och antagligen kommer jag att få komma till ett behandlingshem. Jag tror det är det jag behöver för att klara mig igenom detta, utan droger
Det finns en möjlighet att jags sticker härifrån och drar mig upp till sandviken för att träffa miise.
Jag hade verkligen behövt komma härifrån, så det hade varit underbart, men nu med alla soc möten osv så vet jag inte om det går riktigt. Ska dit på en intervju om mitt missbruk, dom ska alltså utreda mig nu och se vilken hjälp jag kommer att behöva.
Svalt lite piller får se hur det funkar.
Jag dödar mina förhoppningar. Go with the flow, bara chilla för fan.

Kill your heart, Kill your heart with hate and fear

Jag har varit sådär manisk i tankarna och i mitt beteende nu i flera flera dagar, men jag klagar inte för jag mår åtminstone bra när jag är på det sättet även ifall jag säger och gör konstiga saker.
Man snurrar in sig själv i orden , men snubblar fram på orden och ibland förstår ingen inget alls.
Det jag behöver är en kille eller tjej som kan ge mig det där lilla extra, någon som kan stå vid min sida i vått och torrt, någon jag kan visa min kärlek till.
Jag har lärt mig att hata kärleken men nu när jag känt lika känslor så blir det mer ett "kanske jag kan låta mig själv känna"

The drugs don't work.

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow

Your skin
Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
D'you know for you i bleed myself dry
For you i bleed myself dry




Så, inga förhoppningar bara av vakta och se hur saker och ting utvecklas.
Men det är svårt att inte få några förhoppningar när någon får en att faktiskt må bra på riktigt.
Utan kemisk substans, utan droger. Då får man självklart förhopppningar. Det jag måste göra nu är att döda dom förhoppningarna snabbt och effektivt så jag inte blir sårad i onödan.
Så måste det bli.Men hur ska det gå till? Måste jag då stänga av dom underbara känslorna han ger mig? Jag vill inte det, när jag väl har känslor så vill jag känna dom.
Man får aldrig känslor förutom ifall man tar morfin. I'm not insane ,I'm not insane.
Hendrix och Dylan får spela för mig en stund medans jag tänker ut hur i helvete jag ska kunna riva ner mina förhoppningar. Eller vänta lite nu, är dom inte redan krossade? Jo det är dom.
Inte alla självklart men dom flesta.
Idag fyller min bror 19, vi har brutit kontakten, eller ja han bröt konatkten med mig helt för några veckor sen. Bara för jag knarkar. Men jag jag frågade honom när jag var hos min pappa igår ifall han ville att jag skulle komma när dom ska fira honom. Så sa han att jag gör som jag vill. Och jag tänker gå dit. Bara önskar jag kunde ge honom något.

'Cause baby, ooh, if heaven calls, I'm coming, too
Just like you said, you leave my life, I'm better off dead

But if you wanna show, just let me know
And I'll sing in your ear again

Now the drugs don't work
They just make you worse
But I know I'll see your face again

Nu sitter jag här rastlös och har ingen aning om vad jag ska göra.Min ena katt är sjukt kelsjuk nu han går omkring mig och stryker sig mot mig och klättrar upp på mig och tar tassarna på ansiktet för att jag ska klappa honom.

only heaven loves you now.

Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once

Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free

A lot of shit has gone down och det är inte ens lönt att försöka berätta om allt som hänt.För att göra det kort, varit inlagd lite, tagit massa tunga droger, alex har gjort slut, jag har hittat någon jag faktiskt gillar och mellan det har det hänt tiotusentals andra grejer som jag inte ens pallar nämna.
Mina nojjor är tillbaks för att stanna verkar det som. Jag är extremt nojjig och speciellt när det har med honom att göra. Jag nojjade så hårt att jag trodde livet var slut, iofs varade det inte så länge. Jag låste in mig på en toalett full och hög och kunde inte komma ut så jag började as garva och hoppade ut genom fönstret , det var inte så jätte högt och jag hade ju inget annat val. Sedan gick jag in genom dörren som om inget hade hänt.

Han har fått mig, MIG(!!!!), att känna. Helt nykter. Jag känner någonting för honom. Han gjorde mig så glad, sådär riktigt över glad helt utan någon kemisk substans kände jag mig gladare än jag gjort på flera år. But : "Nothing good will last forever, another broken dream" sedan krossade mina nojjor mig så mycket att jag satt och grät hela vägen från oxie till södervärn på bussen. Det är bra med solglasögon :D . Jag grät för hopplösheten som bara växte, jag grät för att jag kände, (känner),Paniken var total. jag bara lät det komma.

Nu sitter jag och försöker lugna ner mig själv, jag är rastlös som fan.
Det är aldrig ett bra tecken. '

Jag får bara inte få några förhoppningar nu, jag får ta det som det är, inga jävla barnsliga förhoppningar ska jag ha. Jag måste sluta nojja, sluta hoppas bara leva i nuet! Ingen framtid och inget förflutet.Bara ett ord, ett tonfall , en sekund kan få mig att nojja så mycket att jag får för mig grejer som inte är sant. Eller är dom det?
Hur ska jag kunna veta.

Kan inte ens skriva längre det har hänt alldeles för mycket.
Jag lever allt snabbare, jag förstör allt mer. Jag hatar att jag gillar honom hur bra det än får mig att må så vet jag, VET!!!!, att jag kommer bli sårad.
Men jag kan inte släppa att han fick mig att må så underbart, bättre än heroin.
T om bättre än heroin. Herregud, då är något allvarligt fel för fan.
Jag är rädd för det, men har bestämt mig för att (nu när jag ändå känner något för någon, nykter) bara fortsätta träffa honom och se. Säger jag inte såhät varje gång men : "This time I will not run" , lol jag misslyckas och längtar efter morfin.
eller lite shysst brass.
Äh fuck it.Nu sticker jag till et jävla as bara för att få i mig lite fluni.
Sedan måste jag till min far och fixa iPoden som K lånade till mig, otroligt snällt.
Och hälsa på min vän Manu på 80 och ge honom sin mp3a.
skriver senare.