I still recall the taste of your tears.
Echoing your voice just like the ringing in my ears.
My favorite dreams of you still wash ashore.
Scraping through my head 'till I don't want to sleep anymore.
You make this all go away.
You make this all go away.
I'm down to just one thing.
And I'm starting to scare myself.
You make this all go away.
You make this all go away.
I just want something.
I just want something I can never have
You always were the one to show me how
Back then I couldn't do the things that I can do now.
This thing is slowly taking me apart.
Grey would be the color if I had a heart.
In this place it seems like such a shame.
Though it all looks different now,
I know it's still the same
Everywhere I look you're all I see.
Just a fading fucking reminder of who I used to be.
I just want something I can never have
----
Nine inch nails får börja min morgon, med energidricka och läsning innan jag sminkar ögonen svarta och rosa , tuperar mitt blekta hår och tar på mig rosa randiga stayups och kort kjol.
Snart kommer min underbara pojkvän på besök, jag ska överösa honom med pussar och leenden, det förtjänar han. Han står alltid vid min sida, även när jag knarkar fast han förkastar droger och absolut inte vill att jag missbrukar. Han förtjänar mer än jag kan ge, men jag ska ge allt jag kan.
Han står ut med pendlande humör, mitt hetsiga humör.
Han är där när jag är psykotisk, han är där mitt i ångesten.
Jag pendlar mellan att idealisera och nedervärdera helatiden.
Dessutom kommer min ängel idag, min Marie!!
Jag har saknat henne i dimman, jag har i min skam inte kunnat ringa henne.
Antar att fler och fler piller kommer försvinna mellan mina läppar.
Dåliga anledningar i huvudet för att ta fler och fler.
---------
20:26
Fler och fler piller slank ner under dagen
Han kom med ömhet, trygghet och pussar, men ändå någonstans så letade den sig in.
Ångesten med sina vassa silver klor. Den frätande, klösande ångesten
smög sig in och leendena rann av mig, ögonen blev frånvarande i benzodimman.
Sedan fick jag änglabesök, pussar.
Hon låg i mitt knä och jag skakade av ångest och hoppades hon inget märkte.
Hon höll min hand i hennes och jag log.
Nu ensam tänker jag på det kalla stålet smeka min hud.
Men jag kan inget göra.Jag gör så många besvikna då.
Det är det enda jag vill göra.
jag vill lägga mig ner och skrika efter det jag egentligen vill ha.
Dolcontin.
I crave!
Jag ska nu skakande lägga mig under min filt, inte stoppa fingrarna i halsen, inte skära,bita,riva eller bränna utan titta på Gia för att lugna mig.
----
23:43
jag breder ut mig på sängen sluter ögonen och känner mig själv flyta iväg
Jag flyger in i dimman.
lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
Inlagd på stensjögatans psykos enhet.
Och nu kommer den, ångesten med sina vassa klor, jag försöker mota bort den genom kemisk substans i vanlig ordning. Men jag kan ju inte fly förevigt? Eller kan jag det?
På inskrivnings samtalet satt jag fortf bedövat hög och försökte att besvara deras frågor och skratta när dom skämtade, men det blev svårt. Jag hörde hur osammanhängande jag lät när jag skulle förklara varför jag gick in på avgiftning.
Ungefär en månad ska jag vara här.
you make me forget myself
I thought I was someone else
someone good
Alla verkar röra sig framåt och jag färdas endast bakåt och runt, runt,runt i spiraler.
För att tysta oljudet i huvudet ska jag försöka titta på filmer och svälja ner några xanor.
Ännu en gång vill jag bara ge upp.
På inskrivnings samtalet satt jag fortf bedövat hög och försökte att besvara deras frågor och skratta när dom skämtade, men det blev svårt. Jag hörde hur osammanhängande jag lät när jag skulle förklara varför jag gick in på avgiftning.
Ungefär en månad ska jag vara här.
you make me forget myself
I thought I was someone else
someone good
Alla verkar röra sig framåt och jag färdas endast bakåt och runt, runt,runt i spiraler.
För att tysta oljudet i huvudet ska jag försöka titta på filmer och svälja ner några xanor.
Ännu en gång vill jag bara ge upp.
tisdag 24 februari 2009
texter från avgiftningen.
8/2 2009
Med fötterna på golvet går jag framåt men jag färdas bakåt.
Marken borde vara fast men rämnar under mig.
Väggarna går som i vågor och kommer allt närmre.
Med kniven hugger jag om och om igen.
Salta tårar droppar från mina kinder.
Jag hör ett skrik, är det mitt?
Dimman tätnar, förnuftet ersätts av ångestskrik som svävar genom den trögflytande luften
som inte längre är lätt att andas.
Med klor drar dom ut den sista magin.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Ditt tålamod är oändligt, ditt hjärta är av stål om än fyllt med känslor.
Du står vid min sida som ingen annan.
Lille vän du skriker av närhetsbehov .
Jag kan inte uppfylla dina krav, men jag vill.
Jag vill strö min magi över dig så du ser, så du kan se in i mina dimensioner.
Du döljer dina svarta sidor med en perfektion som sällan skådas.
Dina läppar vill möta mina och jag önskar jag kunde lätta ditt tunga sinne.
Jag ska visa dig magi baby, du ska få se.
Med fötterna på golvet går jag framåt men jag färdas bakåt.
Marken borde vara fast men rämnar under mig.
Väggarna går som i vågor och kommer allt närmre.
Med kniven hugger jag om och om igen.
Salta tårar droppar från mina kinder.
Jag hör ett skrik, är det mitt?
Dimman tätnar, förnuftet ersätts av ångestskrik som svävar genom den trögflytande luften
som inte längre är lätt att andas.
Med klor drar dom ut den sista magin.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Ditt tålamod är oändligt, ditt hjärta är av stål om än fyllt med känslor.
Du står vid min sida som ingen annan.
Lille vän du skriker av närhetsbehov .
Jag kan inte uppfylla dina krav, men jag vill.
Jag vill strö min magi över dig så du ser, så du kan se in i mina dimensioner.
Du döljer dina svarta sidor med en perfektion som sällan skådas.
Dina läppar vill möta mina och jag önskar jag kunde lätta ditt tunga sinne.
Jag ska visa dig magi baby, du ska få se.
texter från avgiftningen.
8/2 2009
Nu, i detta ögonblick längtar jag.
Magiska kyssar, äkta leenden och en hand i min.
Ett glas vin och förtrollande ögonkast.
Jag vill känna hjärtat pumpa ut glädjerus.
Skyddande musik och lyckodansa tills jag kollapsar.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Jag vill titta djupt in i trygga ögon, veta att ingenting kan skada mig i detta ögonblick.
Kan livet bli så magiskt, så tryggt?
Är vi änglavänner, vi två skadade själar?
Ingenting ska få ta våran magi ifrån oss.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Verkligheten dom lever i må vara skrämmande men min tillför magi i tillvaron.
När jag tittar på dig, ängel, då vet jag att jag inte är där ensam längre.
Du finns med mig, magin lyser om dig och ingen ska någonsin få ta det ifrån dig!
Nu, i detta ögonblick längtar jag.
Magiska kyssar, äkta leenden och en hand i min.
Ett glas vin och förtrollande ögonkast.
Jag vill känna hjärtat pumpa ut glädjerus.
Skyddande musik och lyckodansa tills jag kollapsar.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Jag vill titta djupt in i trygga ögon, veta att ingenting kan skada mig i detta ögonblick.
Kan livet bli så magiskt, så tryggt?
Är vi änglavänner, vi två skadade själar?
Ingenting ska få ta våran magi ifrån oss.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Verkligheten dom lever i må vara skrämmande men min tillför magi i tillvaron.
När jag tittar på dig, ängel, då vet jag att jag inte är där ensam längre.
Du finns med mig, magin lyser om dig och ingen ska någonsin få ta det ifrån dig!
måndag 23 februari 2009
texter från avgiftningen.
7/2 2009
Ångest som river, panik som letar sig fram genom kroppen redo att slå ut all funktion.
Oro som tiger till den grad då världen vänds upp och ner. Snurrar bak och fram.
Blicken flackar och ögonen fylls av något som ska likna tårar. Dimman tätnar.
Tankar snurrar på högvarv, fångas upp utan sammanhang och gör förvirringen total.
Plötsligt känns helt befängda saker helt normala.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Ängladamm vill jag sprida runt dig.
Jag vill ta din hand och dra dig till mig.
Följ med mig in i dimensionernas värld.
Ängladammet ska göra dig fri från gråheten.
Om jag söker din blick älskling, tittar du bort?
Jag är säker på att om dina ögon möter mina så finner jag magin.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Vi kan övervinna deras desperata försök att få oss att ställa oss i ledet.
Magin gör att dom inte kan röra oss.
Jag ger dom ett sockersött leende när jag vänder mig om och går.
Ångest som river, panik som letar sig fram genom kroppen redo att slå ut all funktion.
Oro som tiger till den grad då världen vänds upp och ner. Snurrar bak och fram.
Blicken flackar och ögonen fylls av något som ska likna tårar. Dimman tätnar.
Tankar snurrar på högvarv, fångas upp utan sammanhang och gör förvirringen total.
Plötsligt känns helt befängda saker helt normala.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Ängladamm vill jag sprida runt dig.
Jag vill ta din hand och dra dig till mig.
Följ med mig in i dimensionernas värld.
Ängladammet ska göra dig fri från gråheten.
Om jag söker din blick älskling, tittar du bort?
Jag är säker på att om dina ögon möter mina så finner jag magin.
--- ---- ---- ---- ---- ---- ----- ----- --- --- ---- ---- ----- ---- ----
Vi kan övervinna deras desperata försök att få oss att ställa oss i ledet.
Magin gör att dom inte kan röra oss.
Jag ger dom ett sockersött leende när jag vänder mig om och går.
tankar från beroende centrum.
8/2 2009
Det svarta har sugit ut all magi. Ångesten klöser sönder all färg.
Jag finner mig själv liggandes på botten frenetiskt klösande,
grävande för att komma ännu längre ner. Jag vill veta var den riktiga botten är.
Du ber mig titta uppåt, klättra mot ljuset, klättra mot magin.
Flyga uppåt, inte med drogens vingar utan vingarna bestående av magin vi skapar. Med änglavingarna du skänker mig. Men jag ligger kvar i en hög i det stora svarta i en en atmosfär av tvivel och desperation.
Drogernas löften är tomma nu, men ändå blir man inte kvitt suget. Löften om änglavänskap och magiska stunder tillsammans får mig att le medans jag fortsätter att gräva för att kanske hitta dödens skatt. Det är ensamt på botten, det är ett kargt landskap med svarta skuggor som omger mig. Ibland vänder jag blicken uppåt för att se ljuset och alla magiska färger blir svagare för varje andetag i det svarta. Men varje ord från dig gör dom något starkare, dom blinkar till som för att påminna mig om att dom finns till.
Säg mig ängel, är mina vingar svarta? Är jag dömd till att gräva efter misären för evigt?
Jag vill leva i det ljusa, i vårat ljus. Med färger i neon som omger oss.
Men du ska veta, ängel att det är en lång färd uppåt. Det svarta har sina klor djupt inborrade i min hud. I det svarta finns viskningar som förkunnar att jag förevigt är fast.
Jag betraktar ljuset och färgerna på avstånd och för varenda sekund lämnar magin min kropp.
Det svarta har sugit ut all magi. Ångesten klöser sönder all färg.
Jag finner mig själv liggandes på botten frenetiskt klösande,
grävande för att komma ännu längre ner. Jag vill veta var den riktiga botten är.
Du ber mig titta uppåt, klättra mot ljuset, klättra mot magin.
Flyga uppåt, inte med drogens vingar utan vingarna bestående av magin vi skapar. Med änglavingarna du skänker mig. Men jag ligger kvar i en hög i det stora svarta i en en atmosfär av tvivel och desperation.
Drogernas löften är tomma nu, men ändå blir man inte kvitt suget. Löften om änglavänskap och magiska stunder tillsammans får mig att le medans jag fortsätter att gräva för att kanske hitta dödens skatt. Det är ensamt på botten, det är ett kargt landskap med svarta skuggor som omger mig. Ibland vänder jag blicken uppåt för att se ljuset och alla magiska färger blir svagare för varje andetag i det svarta. Men varje ord från dig gör dom något starkare, dom blinkar till som för att påminna mig om att dom finns till.
Säg mig ängel, är mina vingar svarta? Är jag dömd till att gräva efter misären för evigt?
Jag vill leva i det ljusa, i vårat ljus. Med färger i neon som omger oss.
Men du ska veta, ängel att det är en lång färd uppåt. Det svarta har sina klor djupt inborrade i min hud. I det svarta finns viskningar som förkunnar att jag förevigt är fast.
Jag betraktar ljuset och färgerna på avstånd och för varenda sekund lämnar magin min kropp.
tankar från beroende centrum.
7/2 2009
Institution,sterila korridorer och gula väggar.
Sjukhussängar och röda larm knappar.
Här är jag fängslad på gott och ont.
Akuten strippar bort magin och ersätter den med förtvivlan.Men dom ska inte få ta mer av mig.
Dina ord återger mig lite av min magi och jag kan skratta ett lättsamt skratt trots att ångesten har borrat sig in under huden och sitter där som en ovälkommen parasit.
en text följer nu, som jag också skrev på avgiftningen. Tyck vad ni vill, det är mina ord:
Den lilla flickan med dom sorgsna ögonen ler och skrattar för att i nästa sekund få den där stirrande ångestblicken , med ihopbitna käkar går hon apatiskt genom sjukhuskorridoren med sina för stora sjukhuskläder. Hon söker magi på ett ställa vars väggar bara är fyllda med skrik. Hon har länge sökt magi i drogernas värld och nu känner hon sig naken utan det falska lugnet och magin hon sökte där fanns egentligen inte. Maktlös och utan mening kvar vill hon nu förgöra sig. Söka magi i blod. Finns där ingen magi så vill hon ge upp. Hennes armar och ben är sönderskurna sedan många år. Händerna förstörda av cigaretternas glöd. Hon har ännu inte förstått att magin inte heller ligger i blodet.
Nu en gång för alla vill hon släppa allt och ge upp.
Hon tar ett djupt bloss på cigaretten med musiken som skydd. Hon hör rösterna, dom som påminner henne om hur smutsig hon är.Dom som visar bilderna, bilderna som får henne att skaka, bilderna som får henne att ge upp.
Rösterna som tar magin ifrån henne och suget, suget som styr alla tankar. Hon känner tårarna bränna bakom ögonlocken då hon vet att inte ens drogerna kan ta bort hennes smärta.
Dom upprepar att inget finns,att magin är borta, att hon är borta. Skammen växer då hon ser det framför sig,hon ser kuken, hon ser sin hand, hon tar pengarna. Minnena hon drogat bort, skakat bort kommer tillbaka i full styrka.
Hon minns hans manipulativa sätt, hon minns hans stank, lägenheten, allt vitt vin hon hällde i sig för att ens klara av att vara där. Dom säger till henne att allt var hennes fel.
Att det var hon som ville, utom sig skriker hon "det är inte sant".
"Billiga smutsiga jävla hora". Hon vill skrika för full hals men bara sitter som förstenad, skakig och med paniken som enda sällskap.
Institution,sterila korridorer och gula väggar.
Sjukhussängar och röda larm knappar.
Här är jag fängslad på gott och ont.
Akuten strippar bort magin och ersätter den med förtvivlan.Men dom ska inte få ta mer av mig.
Dina ord återger mig lite av min magi och jag kan skratta ett lättsamt skratt trots att ångesten har borrat sig in under huden och sitter där som en ovälkommen parasit.
en text följer nu, som jag också skrev på avgiftningen. Tyck vad ni vill, det är mina ord:
Den lilla flickan med dom sorgsna ögonen ler och skrattar för att i nästa sekund få den där stirrande ångestblicken , med ihopbitna käkar går hon apatiskt genom sjukhuskorridoren med sina för stora sjukhuskläder. Hon söker magi på ett ställa vars väggar bara är fyllda med skrik. Hon har länge sökt magi i drogernas värld och nu känner hon sig naken utan det falska lugnet och magin hon sökte där fanns egentligen inte. Maktlös och utan mening kvar vill hon nu förgöra sig. Söka magi i blod. Finns där ingen magi så vill hon ge upp. Hennes armar och ben är sönderskurna sedan många år. Händerna förstörda av cigaretternas glöd. Hon har ännu inte förstått att magin inte heller ligger i blodet.
Nu en gång för alla vill hon släppa allt och ge upp.
Hon tar ett djupt bloss på cigaretten med musiken som skydd. Hon hör rösterna, dom som påminner henne om hur smutsig hon är.Dom som visar bilderna, bilderna som får henne att skaka, bilderna som får henne att ge upp.
Rösterna som tar magin ifrån henne och suget, suget som styr alla tankar. Hon känner tårarna bränna bakom ögonlocken då hon vet att inte ens drogerna kan ta bort hennes smärta.
Dom upprepar att inget finns,att magin är borta, att hon är borta. Skammen växer då hon ser det framför sig,hon ser kuken, hon ser sin hand, hon tar pengarna. Minnena hon drogat bort, skakat bort kommer tillbaka i full styrka.
Hon minns hans manipulativa sätt, hon minns hans stank, lägenheten, allt vitt vin hon hällde i sig för att ens klara av att vara där. Dom säger till henne att allt var hennes fel.
Att det var hon som ville, utom sig skriker hon "det är inte sant".
"Billiga smutsiga jävla hora". Hon vill skrika för full hals men bara sitter som förstenad, skakig och med paniken som enda sällskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
