only heaven loves you now.

Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once

Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free

A lot of shit has gone down och det är inte ens lönt att försöka berätta om allt som hänt.För att göra det kort, varit inlagd lite, tagit massa tunga droger, alex har gjort slut, jag har hittat någon jag faktiskt gillar och mellan det har det hänt tiotusentals andra grejer som jag inte ens pallar nämna.
Mina nojjor är tillbaks för att stanna verkar det som. Jag är extremt nojjig och speciellt när det har med honom att göra. Jag nojjade så hårt att jag trodde livet var slut, iofs varade det inte så länge. Jag låste in mig på en toalett full och hög och kunde inte komma ut så jag började as garva och hoppade ut genom fönstret , det var inte så jätte högt och jag hade ju inget annat val. Sedan gick jag in genom dörren som om inget hade hänt.

Han har fått mig, MIG(!!!!), att känna. Helt nykter. Jag känner någonting för honom. Han gjorde mig så glad, sådär riktigt över glad helt utan någon kemisk substans kände jag mig gladare än jag gjort på flera år. But : "Nothing good will last forever, another broken dream" sedan krossade mina nojjor mig så mycket att jag satt och grät hela vägen från oxie till södervärn på bussen. Det är bra med solglasögon :D . Jag grät för hopplösheten som bara växte, jag grät för att jag kände, (känner),Paniken var total. jag bara lät det komma.

Nu sitter jag och försöker lugna ner mig själv, jag är rastlös som fan.
Det är aldrig ett bra tecken. '

Jag får bara inte få några förhoppningar nu, jag får ta det som det är, inga jävla barnsliga förhoppningar ska jag ha. Jag måste sluta nojja, sluta hoppas bara leva i nuet! Ingen framtid och inget förflutet.Bara ett ord, ett tonfall , en sekund kan få mig att nojja så mycket att jag får för mig grejer som inte är sant. Eller är dom det?
Hur ska jag kunna veta.

Kan inte ens skriva längre det har hänt alldeles för mycket.
Jag lever allt snabbare, jag förstör allt mer. Jag hatar att jag gillar honom hur bra det än får mig att må så vet jag, VET!!!!, att jag kommer bli sårad.
Men jag kan inte släppa att han fick mig att må så underbart, bättre än heroin.
T om bättre än heroin. Herregud, då är något allvarligt fel för fan.
Jag är rädd för det, men har bestämt mig för att (nu när jag ändå känner något för någon, nykter) bara fortsätta träffa honom och se. Säger jag inte såhät varje gång men : "This time I will not run" , lol jag misslyckas och längtar efter morfin.
eller lite shysst brass.
Äh fuck it.Nu sticker jag till et jävla as bara för att få i mig lite fluni.
Sedan måste jag till min far och fixa iPoden som K lånade till mig, otroligt snällt.
Och hälsa på min vän Manu på 80 och ge honom sin mp3a.
skriver senare.