Frozen by the sun.

Så idag ska jag då ringa Maria Malmö och dom ska eventuellt ge mig behandling mot mitt missbruk av opiaterna och allt det andra. Men vill jag sluta? Nej det vill jag inte, jag vill bara slippa abstinensen. Men nu är det så att jag inte har något val.
jag MÅSTE sluta, jag blir en hemsk människa av morfinet.
Fortsätter jag så har jag inget hem. Fortsätter jag så kommer jag bli ensam.Helt ensam.
Dom ville ju inte lägga in mig på beroende centrum ifall jag inte har en behandlingsplan.
Jag har tur denna gången, abstinensen är inte alls lika allvarlig som den var för någon vecka sedan när jag inte hade något kvar. men jag vet varför, det är för jag inte alls tog lika hög dos sist som jag har gjort annars plus att jag tog tramadol dagen innan jag tog den sista morfin tabletten.
Jag ska skatta mig lycklig. Och det gör jag.
Jag har i alla fall fått smärtstillande mot kramperna i kroppen.
Saknar jag känslan? Oh ja, det gör jag. Men jag har inget val. Det finns inget val.

nostalgi, en låt jag gråter till och önskar att jag kunde åka tillbaks i tiden:

I will keep on looking far beyond the sun
I've never felt this way before
That all we know is here
Lost within the nothingness
And all we feel is here
Here inside this emptiness

The pain is getting strong
It's getting stronger than me
But I will never lose my faith in you

I can't bring you back
(though I tried)
I threw it all away
(when I lied to you)

Here I lay beside the angel of betrayal
I hear the voices calling my name

So, distant you've become it's haunting me
I've done wrong but could you forgive me?

You see me tryin'
You see me dyin'
And loosing all my faith