Where teardrops fall.

I've torn my clothes and I've drained the cup
Strippin' away at it all,
Thinking of you when the sun comes up
Where teardrops fall.

By rivers of blindness,
In love and with kindness
We could hold up a toast if we meet
Bridge: To the cuttin' of fences
To sharpen the senses
That linger in the fireball heat.

Roses are red, violets are blue
And time is beginning to crawl,
I just might have to come see you
Where teardrops fall.

--

Gårdagen var vansinne, jag var djupt inne i mitt vansinne men följde ändå med Alex för att träffa Chrille och Filip på L'Angelo.

Tänkte att dricka kan döva vad jag känner, vad jag inte känner och min fysiska smärta. Så jag sitter där med min drink och röker okontrollerat med mina solglasögon på och Dylan tröjan.Vansinnet trappades upp och dom lekte "Jag har aldrig" Jag var med på en hörna men ingen brydde sig ändå.Jag snackade mest ut i tomma intet, men jag brydde mig inte.Efter ett bra tag gick alla förutom jag och Alex och jag fick en white russian som jag satt och njöt av, men i verkligheten sög jag i mig den som vatten.Vi går därifrån och vansinnet trappas upp ännu mer när jag prompt ska gå in på hemköp och handla iste. Jag vandrar planlöst därinne och hittar verkligen inget iste.Dom hade INGET iste så jag går ut igen. Kommer tillbaks till Stensjögatan och dom märker inte att jag druckit så jag får alla mina piller och lyssnar lite Dylan och skriver några rader. SEn la jag mig i sängen och tittade på Pulp Fiction och försökte somna, det gick inte. Jag stängde av allting och försökte somna och låg och vände och vred mig i sängen av smärtor.Det gick inte att somna så jag tog en imovane till och efter många om och men så somnade jag. Herregud vad hemskt det var.

Jag älskar Bob Dylan, hans magiska texter förför mig på något konstigt vis.